Girighet höjer priser här i Sverige också
Företagen passar på att höja marginalen
I USA pratar man nu om greedflation. I skuggan av prischocken på framför allt energi passar företag i helt andra branscher på att höja sina priser mer än nödvändigt. Allt för att tjäna ännu mer pengar. Inflation på grund av girighet med andra ord.
Det är tråkigt att girigflation inte låter så bra på svenska. Vi skulle nämligen behöva det ordet också i vårt språk.
Med siffror från det statliga Konjunkturinstitutet som bas har ekonomen Daniel Lind räknat på hur företagens marginaler utvecklats. Lind är knuten till Produktivitetskommissionen som är ett initiativ från industrins fackliga organisationer.
Anmärkningsvärt resultat
Resultatet är anmärkningsvärt. Inte under någon period de senaste 30 åren har det mått man använder för att mäta företagens extra prishöjningar ökat snabbare än nu. Industrin har med god marginal lyckats höja sina priser för att täcka ökade kostnader. Jordbruket också. Och i handeln är det framför allt de stora grossisterna som passat på att öka sina marginaler.
Girigflation, om nu det ordet fanns.
Inte bara moral
Det är inte bara en moralisk fråga. Om lite mer än en månad startar avtalsrörelsen. Löner och anställningsvillkor för drygt två miljoner löntagare ska förhandlas. Situationen är extremt svår. Den kan beskrivas som stigande räntor, en inflation som tangerar tvåsiffriga tal och reallöner som har fallit tillbaka nästan ett decennium.
Det går också att prata om hjälporganisationer som nu träffar helt nya grupper, om pantbanker som upplever en rusning eller om barnfamiljer som helt enkelt inte vet hur det ska finnas mat på bordet i slutet av månaden.
Facken tar ansvar
Svenska fackliga organisationer är ansvarstagande. De vet att alltför stora löneökningar kommer att driva på inflationen, ge ännu högre räntor och i slutänden leda till arbetslöshet. Ingen vill det.
Därför är de krav som presenterades i förra veckan försiktiga. Industrins fackliga organisationer kräver en höjning på 4,4 procent. En bra bit under inflationen och väl inom ramen för vad näringslivet kan bära.
De vill dessutom ha en satsning på de som har de lägsta lönerna. När det är dyrt att leva drabbas den som har dåligt betalt hårdast.
Måttfulla krav. Ändå har arbetsgivarnas reaktion handlat om att företagen inte har råd.
Det kanske är vad vi hade väntat oss. Men arbetsgivarnas klagosång skulle ha låtit mer trovärdig om inte siffrorna visat hur man använt dyrtiderna för att göra sig ändå lönsammare.
Inför avtalsrörelsen spår framför allt arbetsgivarnas organisationer mycket hårda tider. Samtidigt visar siffrorna att många företag passat på att höja sina priser och öka sina marginaler när inflationen tagit fart. Arbetsgivarna tar en allt större del av det som produceras.
Är fackens krav på löneökningar på 4,4 procent för höga? Eller borde man kanske ha spänt bågen hårdare?
I chatten diskuterar Ingvar Persson löner och priser med läsarna.
Denna chatt är stängd.
Som vanligt är det löntagarna som ska ställa upp och offra sig med reallönesänkningar medan företagarna inte behöver bry sig utan kan höja både vinster och ledningens löner och bonusar.
JoL14 nov 2022Klockan. har slagit halv och det är dags att stänga chatten. Jag villl tacka alla som bidragit. Sista ordet går idag till JoL.
Hej Anders.
Rickard kom med samma förslag så det kanske är något att fundera på.
Jag lanserar nu idag ordet ”Rofflation” istället för girigflation som känns mer otympligt att säga.
Anders Espefält14 nov 2022Hej Manne.
Vi kan väl konstatera att riksbankerna i alla fall tar i så mycket de orkar.