Löfven, så här kan det inte fortsätta
Sjöstedt skadar hela det politiska systemet
Till sist har Jonas Sjöstedt och de andra vänsterpartisterna bestämt sig. De vill att riksdagen avsätter arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.
Enligt Sjöstedt inte haft ”något annat alternativ”.
Tillsammans med samma moderater som så sent som i onsdags formaliserade sitt samarbete med Jimmie Åkesson lämnar de nu in en misstroendeförklaring till talmannen.
Det sker samma dag som regeringen presenterar Maria Mindhammar - en erfaren ämbetsman - som ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen och det är dumt på så många sätt.
Hjälper ingen arbetslös
För det första kommer det förstås inte att hjälpa en enda arbetslös. Det finns ingen politisk majoritet för den arbetsmarknadspolitik Vänsterpartiet skulle vilja föra. Att avsätta arbetsmarknadsministern kommer inte att leda till fler statliga arbetsförmedlare eller vettigare arbetsmarknadspolitiska insatser.
Facket på Arbetsförmedlingen varnar tvärt om för att ett misstroende ska öka osäkerheten och kaoset bland landets arbetsförmedlare och arbetssökande.
För det andra urholkar Vänsterpartiet nu regeringsmakten. Om en statsminister varken kan lägga fast den politik regeringen kan föra eller vilka ministrar som ska utses finns det helt enkelt inte mycket kvar.
För en rörelse med konservativ eller ultraliberal uppfattning spelar det kanske inte så stor roll.
För en progressiv rörelse, och vi trodde Vänsterpartiet ville räkna sig dit, är det värre. Att urholka den politiska handlingskraften blir också att urholka demokratins verkanskrets.
Det kan rimligen inte ha varit Vänsterpartiets avsikt.
Bara suttit tre månader
För det tredje är hela idén om en misstroende förklaring mot just Eva Nordmark på något sätt djupt orättvis. I politiken är det kanske inte ett starkt argument, men det blir ändå märkligt att riksdagen ska kasta ut en minister som ännu inte suttit tre månader på sin post och som inte har skapat dagens kaos.
Om Jonas Sjöstedt och de andra vänsterpartisterna vill avsätta någon borde det vara statsministern. Stefan Löfven har knappast något val. Han måste ställa sig bakom sin arbetsmarknadsminister och göra misstroendeomröstningen om henne till en kabinettsfråga för hela regeringen.
Vad som händer sedan kan vi bara spekulera om. Två saker kan vi dock vara ganska övertygade om. Vänsterpartiets inflytande över en kommande regering blir knappast större, och kaoset i arbetsmarknadspolitiken blir inte mindre av en regeringskris.
För två veckor sedan skrev vi att vi hoppades att Jonas Sjöstedt hade en reträttplan. Nu står det klart att vi överskattade vänsterledaren.