Framtiden är inte ett fängelse
Jag fick ett mejl från en polis, Robert, för några dagar sedan och jag har tänkt på det han skrev sedan dess.
Mejlet var apropå förslaget om gratis fritids, och ledarsidans hållning att det inte finns något ”mjukt” i att investera i barn. Att det i själva verket är stenhård politik.
Robert höll med. Han tyckte att det var bra att polisen fick mer resurser, och skrev sen:
”Om man inte tar ett krafttag och ändrar förutsättningarna inom andra områden som exempelvis skola, socialtjänst och BVC så kommer vi bara fortsätta att behöva öka vår, polisens, numerär. Kunskapen om hur man i tidig ålder kan se vilka barn som riskerar att hamna i problem har funnits lång tid tillbaka och även vad som krävs för att minska riskerna för att så sker. Så varför görs inget kan man fråga sig. Eller i rättvisans namn. Varför görs inte mer. För goda exempel på fungerande lösningar saknas inte.”
Goda exempel finns. Det går att göra mer. Dessa ord har jag tänkt på när jag den här veckan har jobbat mina sista dagar på Aftonbladets ledarredaktion.
Ett envist hopp
Vi lever i en tid när det är så lätt att spela på vrede och rädsla. Sociala medier är byggt för det. Sverigedemokrater och den argaste delen av högern har piskat upp hat mot invandrare i åratal nu.
Författaren Stig Dagerman skrev en gång att "i tider som saknar hopp finns inte något värre fängelse än framtiden".
Vi ska inte bygga oss ett sådant fängelse.
Det som fanns i Roberts brev var lågmäld människokännedom, empati och realism. Och så detta hopp som Dagerman skriver om. För vad är hopp om inte idén att vi faktiskt, steg för steg kan bygga något bättre och att människor kan växa?
Att vara socialdemokrat för mig är att hålla fast i den envisa tron på att alla människor har rätt till sitt eget öde. Det kan låta som en självklarhet men det är, om man tänker tanken fullt ut, en radikal och samhällsomvälvande idé om frihet. Det handlar om att steg för steg ta bort de hinder och begränsningar som står i vägen för människan och hennes livsprojekt. Inre och yttre fattigdom, fördomar och förtryck. Det är ett projekt som aldrig blir klart, men som i bästa fall alltid leder framåt.
Vår tid är svår och spännande
I det projektet ingår att inte ge upp om människor. Men också tron på att vi alla har en plikt att bidra. Och en insikt om att vi är beroende av varandra.
Det låter högtravande men det är ju inte det. Det handlar om det Robert skriver om. Klarar vi att tänka långsiktigt? Kan vi bygga ett samhälle där vi ser till att de där ungarna får en riktig chans?
Det är en svår och spännande tid vi lever i. Den har mörka stråk, men kanske också öppningar mot något nytt. Vad detta blir är inte klart. Det beror på oss.
Socialdemokrati innehåller inte en färdig vision, varken om ett klasslöst samhälle eller om en värld där marknadens logik får härja fritt. Det är snarare en strävsam riktning, en människosyn och en uppsättning värderingar. Vi är alla lika värda. Alla kan, bara de får chansen. Vi lever i det här samhället tillsammans och tillsammans kan vi förändra det. Kräv din rätt, gör din plikt.
Just nu, i dessa tider av svartmålning och bilder på brinnande bilar är det viktigt att minnas att Sverige på många sätt är ett anständigt och bra land. Det har byggts i små och större steg, ofta som ett resultat av politisk kamp och facklig organisering.
Tack kära läsare, håll fast i hoppet
Runt om i Europa kollapsar socialdemokratiska partier. Det beror inte, som statsvetaren Cas Mudde har påpekat, på att folk inte gillar socialdemokratiska värderingar längre. Det beror på att nationalistiska och högerpopulistiska krafter många gånger varit bättre på att fylla tomrummet efter den nyliberala vågen med mening och innehåll.
Utmaningen är att möta detta med något annat. Värderingarna håller, men verktygen behöver bli nya. Det behövs en mer radikal politik för utjämning i denna tid av exploderande ojämlikhet. En idé om hur ny teknik kan användas för att förbättra livskvalitet och fördjupa demokratin, i stället för att undergräva den. Ett konkret program för hur vi bygger ett grönt folkhem.
I mötet mellan ord, idéer, politik och läsare skapas en liten del av detta samtal om framtiden som är en viktig beståndsdel i en levande demokrati. Att få arbeta med detta är en förmån.
Jag har älskat de här åren på Aftonbladet, och uppdraget att få leda arbetet på Sveriges största och viktigaste ledarredaktion. Nu tar Anders Lindberg över, och jag kan inte tänka mig en bättre person.
I det där mejlet från Robert sammanfattar han uppgiften:
”Det finns mycket mer att skriva om orsaker och konsekvenser och jag är glad över att du använder din möjlighet till det. Ni som sitter med pennan som vapen har en fantastisk möjlighet att sprida kunskap och belysa skevheter i samhället.”
Med de orden vill jag säga tack till alla läsare, kollegor och vänner för de här åren. Och avslutningsvis: håll fast i hoppet, solidariteten och framtidstron. Det är det som leder framåt.