Landet som försvann föder oss fortfarande

Vintersport är fortfarande ett fönster till ett Sverige som allt oftare glöms bort

På något sätt känns det alldeles rätt att Aftonbladets artikelserie "Landet som försvann" startar i dag, precis när SVT avslutat sin VM-månad.

Vintersport är fortfarande ett fönster där utövarna kommer från platser som Östersund, Åsarna eller Storuman, och där gamla hjältar lever vidare i människors minnen.

Visst, Emma Wikén och Jens Byggmark talar inte Thomas Wassbergs eller Ingemar Stenmarks kärva tungomål, men det går inte att ta minste på deras dialekter.

Under ett par månader på vintern öppnas det där fönstret mot ett glömt Sverige. Sedan är allt som vanligt. Sverige utanför storstäderna förvandlas åter till idyllisk fond för sommarledighet, partiledarutspel och korvgrillning.

Det glömda Sverige

Ändå är det ju just det där glömda Sverige som till stor del försörjer landet. Peter Kadhammar och Lotte Fernvall skriver i dag om Kiruna där världens största underjordiska järnmalmsgruva gör Sverige till den helt dominerande europeiska malmproducenten.

Vårt land stod 2011 för 92 procent av den europeiska järnmalmsproduktionen. Det är 28 miljoner ton.

Att malmfältens gruvarbetare genom sin strejk för drygt 40 år sedan antagligen har betytt mer för det moderna Sverige än alla studentuppror gör det inte lättare att förstå hur just Kiruna kunnat glömmas bort.

Enligt regeringens nya mineralstrategi levererade den svenska gruvindustrin exportprodukter till ett värde av 145 miljarder kronor. Det hjälper till att fylla Anders Borgs berömda lador med torrt krut.

Producerar välstånd

Det gör naturligtvis också stålverken, pappersbruken och verkstadsföretagen i det glömda Sverige. Där produceras i själva verket stora delar av det välstånd som speglar sig i storstädernas neonljus och bilköer.

I Industrisverige är de globala sammanhangen aldrig långt borta.

Just därför kan man fråga sig vad Stefan Löfven tänkte på när han inför helgens dalabesök deklarerade att Socialdemokraterna tänkte ”bygga broar mellan Dalarna och den globala ekonomin”.

Vilka broar då? Tänkte Löfven på de varslade arbetarna på Kvarnsvedens pappersbruk, eller på metallarbetarna på SSAB som nu jobbar begränsad arbetstid?

Broarna finns redan

I deras fall är nog broarna till den globala ekonomin och strukturomvandlingen redan alldeles för uppenbara.

Uppenbara är de också i Ludvika, där ABB bygger ut för att kunna möta en global efterfrågan på nya nät för högspänd likström. Naturligtvis byggs det också på systerfabriker i andra delar av världen.

Det glömda Sverige har – på gott och ont – redan sina broar till den globala ekonomin, och ingen borde veta det bättre än Stefan Löfven.

Det är ett viktigt skäl till varför vi faktiskt behöver en närings- och regionalpolitik också för det Sverige som försvann.

Ett annan skulle ju kunna vara att det är roligt när vi någon gång kan konkurrera med norrmännen i skidspåren.

Följ ämnen i artikeln