Alliansen äter sina egna barn
”Stefan Löfven är en mycket ensam man”, analyserade Centerpartiets ordförande Annie Lööf på Twitter. Jan Björklund fyllde i med ”snömos” och Göran Hägglund pratade om ”mellanstadiedisco”.
Anledningen var Stefan Löfvens besked i går om hur Socialdemokraterna ser på regeringsfrågan. Det innehöll egentligen inte mycket nytt. S vill gå till val på egen valplattform och driva en egen valrörelse. Helst vill de bilda regering med Miljöpartiet, och Stefan Löfven kan även tänka sig att samarbeta med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet. Socialdemokraterna utesluter samarbete med Sverigedemokraterna av ideologiska skäl.
Dåliga nyheter
Det var ett klokt besked. Om dagens opinionsläge håller i sig måste ett blocköverskridande samarbete till, och Stefan Löfven försöker hålla så många dörrar som möjligt öppna till regeringsskifte.
Däremot var det dåliga nyheter för Alliansen. Därav det desperata tonläget och de usla metaforerna.
Avvisade samarbete
I går publicerade Expressen en ny opinionsundersökning som visar att Centerpartiet och Kristdemokraterna skulle åka ur riksdagen om det var val i dag. Och tidskriften Fokus pekade ut Birgitta Ohlsson som efterträdare till Jan Björklund om Alliansen förlorar valet.
Alliansen har funnits i sju år men det är allt mer osannolikt att den skulle kunna överleva nästa val. Själva samarbetets konstruktion verkar innehålla ett allvarligt fel. Alla partier utom Moderaterna har backat kraftigt i Reinfeldts skugga. De liksom tynar bort. Alliansen äter sina barn.
Både Björklund och Lööf avvisade i går alla tankar på blocköverskridande samarbete, vad nu deras åsikt är värd. Den dag regeringen faller får de antagligen avgå och tecknar därför knappast firma för vilken strategi Folkpartiet och Centerpartiet skulle välja i opposition.
Historiskt svaga
Regeringsfrågan var i förra valrörelsen ett av Reinfeldts trumfkort. Så kommer det knappast att bli nu.
I går valde Fredrik Reinfeldt förnekelse som strategi:
”Det kommer nu bli en av huvudfrågorna efter valet. Hur man nu ska få en handlingskraftig regering”, sa han i Sveriges Radio. Och verkade tycka att det argumentet talade för honom själv.
Faktum är att statsministern själv leder en historiskt svag regering, som inte klarar att få igenom sin politik i riksdagen. Och att hans regeringsunderlag nu smälter bort som istappar under dagsmeja.