Liberalismen är nu Europas sjuke man

Är liberalismen slut som politisk kraft i Europa? Nja, än är det nog alldeles för tidigt att ropa hej, men att frågan ens låter sig ­ställas kanske betyder något.

I Storbritannien lider Nick Cleggs Liberaldemokrater svårt av regeringssamarbetet med det konservativa Torypartiet. I ­tyska delstatsval under året har ­liberala regeringspartiet FDP fått utstå en rad svidande förluster.

I Sverige ser det inte bättre ut. Här har det liberala partiet ­investerat allt sitt förtroendekapital i kärnkraft, kärn­ämnen, kärnvapen och en krisvaluta.

Sedan 2002 har Folkpartiet inte gjort ett framgångsrikt val och i opinionsmätningar kränger partiet omkring strax ovanför riksdagsspärren.

Ideologiskt läcker partiet som ett såll. Liberaldemokraterna, en frihetlig falang under ledning av Alexander Bard, blir snart ett eget parti. Och samtidigt som svenskarna blir allt mer positivt inställda till invandrare gör Folkpartiets väljare en motsatt resa.

År 2000 var partiets väljare de mest positiva till flyktingmottagande. Andelen folkpartister som vill att Sverige tar emot ­färre flyktingar har sedan dess ökat med över 60 procent, enligt den senaste SOM-undersökningen.

Jan Björklund, liberal härförare, har effektivt reducerat sig själv till regeringens egen lille hovnarr. I skolpolitiken försöker Björklund vinna poäng genom att rya om att Olof Palme skapade flumskolan genom att avskaffa studentexamen.

Problemet är bara att Björklunds eget parti med stor entusiasm var med på det beslutet.

Strax efter att regeringen nått en uppgörelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om ­Libyen-insatsen var vice statsminister Björklund ute och kallade uppgörelsen ”genant”. Ingen höjde på ögonbrynen.

Under Almedalsveckan gjorde Björklund ett litet utspel som antydde att en rysk invasion av Gotland var nära förestående.  Uttalandet signalerar en helt ny inriktning i svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Det borde ha varit en stor sak kommandes från vice statsministern. Det var det inte. Folk bara skrattade.

Den liberala falang som brukar kallas ­intellektuell och ­håller till på tankesmedjor och på ledarsidor verkar ha andra bekymmer. I högerextrema tidningen Nationell Idag:s senaste nummer deklarerar man glatt att ”allt fler liberala debattörer lyfter nu på locket och erkänner vilken katastrof mångkulturen lett till”.

Samtidigt som de liberala värdena i Europa och Sverige är ­direkt hotade av främlingsfientliga krafter ägnar Dagens Nyheter ledartext efter ledartext åt att bort­förklara Rädda Barnens siffror på att barnfattigdomen ökat i Sverige.

Att med rök och speglar rädda ansiktet på Reinfeldt-regeringen är den viktigaste politiska ­frågan, tydligen.

Så hur mår liberalismen, egentligen?

Följ ämnen i artikeln