Yrsa Stenius ville berätta sanningen
Yrsa Stenius var okänd i Sverige när jag var chefredaktör för Aftonbladet, men hon blev snart en känd skribent. Jag hade läst en bok med titeln "I väntan på vadå" med politiska essäer om vad socialdemokrater väntade på. Jag bad vår kulturchef Agneta Pleijel läsa den, kanske kunde den unga studentskan medverka hos oss. Det tyckte Agneta också. Vi tog båten till Helsingfors, träffade Yrsa och pratade om idéer och villkor.
Sålunda kom det sig att Yrsa blev skribent och författare i Sverige, dock fortfarande högt respekterad även i Finland.
Ett problem var att Yrsa hade en hund, en strävhårig tax, som hade bestämda åsikter om folk. Jag godkändes dock i motsats till exempelvis Finlands överbefälhavare som vid ett besök på redaktionen blev angripen av hunden.
Yrsas kanske mest lästa bok handlar om hundar. Men hon skrev också om vår världsberömde operasångare Jussi Björling. Varvid hon inte glömde hans alkoholism, vilket gjorde entusiastiska Björling-anhängare rasande. Men Yrsa var intresserad av sanningen.
Yrsa avancerade till kulturchef och politisk chefredaktör på Aftonbladet. Hennes intresse för etik i allmänhet och pressetik i synnerhet gjorde att hon fick den kontroversiella befattningen som allmänhetens pressombudsman varvid hon skötte oundvikliga kontroverser med viss kärvhet. Hennes bok om journalistik, med självbiografiska inslag, är högst insiktsfull.
Yrsa slog vakt om Finlands och Sveriges alliansfrihet, trots visst samarbete med USA. Finländare har kunskaper om ryssar och hon trodde inte att Putin var det minsta intresserad av att angripa Gotland. Alliansfriheten är vår tryggaste säkerhetspolitik. Yrsa menade inte minst att Finland hade skött sina relationer med ryssarna intelligentare än balterna.
Hon var tämligen skeptisk till den aktuella metoo-debatten och såg tidigt att den kunde medföra avarter. Män är för det mesta inte svin.
Yrsa hälsade på mig för cirka tre veckor sedan, hunden fick vatten. Hon led svårt av skador i ryggkotorna. Kom Yrsa för att säga adjö? Det får jag aldrig veta.
Men hon planerade en bok om den finske före detta soldaten under vinterkriget, senare statsministern och presidenten Mauno Koivisto. Det hade kanske blivit ett idolporträtt.
I dessa onda tider, med alltfler i land efter land som helt enkelt ogillar utlänningar, kan jag tänka positivt om Yrsa, som skrev för länge sedan sin ungdoms bok "I väntan på vadå".