Regeringen slarvar i biståndspolitiken
Det är nog tur för Gunilla Carlsson (M) att hon har avgått.
Den överraskande regeringsombildningen i mitten av september kom strax innan det avslöjades att hennes lön under en tid avräknats från biståndet. Det uppfattades på goda grunder som stötande att pengar avsedda för de allra fattigaste i stället fått betala en miljonlön till en minister.
Nu kommer nästa smäll. Svenska Dagbladet kunde i veckan avslöja en intern UD-rapport med den talande titeln: "Bidragsprocessen - eller resurserna som försvann".
Rapporten, som är mycket kritisk, är en utvärdering av den del av biståndet, ungefär 12 miljarder, som hanteras direkt av Utrikesdepartementet.
I rapporten granskas en stor del av bidragsärendena för 2011 och 2012. Två tredjedelar får underkänt. Det handlar om allt från bristande analyser av mottagarländer och förhandsstudier som inte hanterats korrekt till rena räknefel i excel och att det helt enkelt saknas papper i de olika akterna. Det är ingen rolig läsning.
Ideologi i grunden
Avslöjandet har fått Diakonia, och flera andra av Sveriges stora biståndsorganisationer, att ifrågasätta om UD alls bör få handlägga bistånd. I stället skulle expertmyndigheten Sida kunna ta över.
Det hela är mycket pikant för Moderaterna och Gunilla Carlsson. Inför valet 2006 kritiserade de Sida hårt och Alliansregeringen har gång på gång hamnat i konflikt med myndigheten.
I grunden handlar det om ideologi. Moderaterna gillar inte bistånd, de vill hellre använda pengarna till annat. Det finns även en biståndskritisk falang inom Moderaterna som trycker på för att minska resurserna. Resultatet har blivit en omfattande svartmålning, gränsande till smutskastning mot det svenska biståndet.
Riskerar stödet för biståndet
Det skulle därför vara ödets ironi om det hela slutar med att Sida får mer, och inte mindre, ansvar för biståndspolitiken.
Ibland finns en föreställning om att man bäst försvarar biståndet genom att hävda att det inte finns några problem alls. Det fungerar knappast.
Tvärtom är UD:s bristfälliga hantering av det bistånd de själva styr över ett tydligt exempel på saker som undergräver förtroendet och i förlängningen riskerar att minska allmänhetens stöd för biståndspolitiken.
Lösningen att lyfta bort ansvaret för biståndet från UD är dock förmodligen väl enkel. Risken är att man kastar ut barnet med badvattnet.
Sida inte kompetent
Det bistånd som UD handlägger, som stödet till FN och andra organisationer, är nära knutet till svensk utrikespolitik och alltså ett viktigt instrument får att uppnå regeringes mål inom ett av de områden som är regeringsmaktens själva kärna. Det lämpar sig därför inte särskilt väl för att handläggas av en fristående myndighet. Sida har i dagsläget inte heller kompetens att hantera svensk utrikespolitik. Den uppgiften bör ligga på utrikesdepartementet.
Däremot måste man bygga upp en organisation som fungerar, vilket den uppenbarligen inte gör i dag. Förtroendet måste återupprättas. Här har Carl Bildt, som chef för utrikesdepartementet, en viktig uppgift, men även Gunilla Carlssons efterträdare Hillevi Engström.
Svensk biståndspolitik är alldeles för viktig för att hanteras på det här viset. Det borde även Moderaterna inse.