Tokstollarnas sammansvärjning i Kd
Mats Odell ställer upp som kandidat till partiledarposten i Kristdemokraterna. Det berättade han i dag för partiets valberedning.
Göran Hägglund måste alltså bereda sig på att försvara sin plats. Det kommer förmodligen inte som någon överraskning. De senaste veckorna har de interna striderna utkämpats inför öppen ridå, och Hägglund har allt oftare låtigt precis som Maud Olofsson, Mona Sahlin eller Lars Ohly. Lätt desperat.
Så sent som i slutet på veckan förklarade Hägglund att han är "taggad" att fortsätta. Det har en illavarslande klang.
Ändå framstår upproret i Krisdemokraterna som en smula absurt, också detta galna år i svensk politik.
Det är nämligen bara i Kristdemokraterna som någon skulle kunna få för sig att Mats Odell, 64 år och med en karriär som misslyckat statsråd bakom sig, skulle kunna förvandlas till en röstmagnet.
I det senaste valet fick han 308 personkryss - i Stockholm.
Under sina år som finansmarknadsminister lyckades Odell trassla sig så djupt in i finansvärldens mörker att bara Bo Lundgren kunde rädda honom. Han var dessutom en usel representant för sitt parti. Bland vanliga väljare finns det knappast någon som kunde uppfatta Odell som något annat än ytterligare en moderat minister.
Det är också bara i Kristdemokraterna som ett parti precis på fyraprocentsspärren kan lansera en strategi som handlar om att slå vakt om kärnväljarna, i Kristdemokraternas fall den grupp av bekännande kristna som aldrig kan få nog av tillbakablickande familjepolitik och moraliserande pekpinnar.
De finns, men lyckligtvis är de inte speciellt många. I alla fall inte utanför den kristdemokratiska partiorganisationen.
Upproret i Kristdemokraterna har fler bottnar, men det är fundamentalisterna som syns och hörs.
Det är inte konstigt om Hägglund ibland upplever att han är utsatt för en tokstollarnas sammansvärjning.
Mats Odell ställer nu upp som tokstollarnas kandidat. Skulle han vinna är det nästan säkert den sista spiken i kistan för Kristdemokraternas plats i svensk politik.