Strandhälls beslut påverkar all framtid
Vi måste ta hand om våra egna atomsopor
En av mina bästa vänner kan precis allt om berggrunden kring kärnkraftverket i Forsmark. Det är inte så konstigt. Han har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt den uppländska bergrunden.
Faktum är att min vän till och med blivit professor på kuppen. Så vitt jag förstår anser han att Forsmark är rätt plats för att slutförvara avfallet från de svenska kärnkraftverken.
Om det finns någon människa jag skulle lita på när det handlar om atomsopor är det min vän. Men det är just det som är problemet. Finns det någon man kan lita på när beslutet som måste fattas kommer att ha följdverkningar i 100 000 år? Är det ens möjligt för en människa att fatta ett beslut med så oerhörda konsekvenser?
Problemet är inte att metoden att förvara kärnkraftsavfallet måste klara teknikskiften. Sådana inträffar ju numer vartannat eller vart tredje år. Ett slutförvar måste fortsätta att fungera ungefär 20 gånger längre än den tid pyramiderna i Egypten har funnits.
Ett slutförvar måste inte bara stå pall för skiftande politiska majoriteter och plötsliga opinionsvindar. Det kommer att fortsätta att påverka helt andra civilisationer än vår.
Ska sanningen fram vet vi inte ens om människan finns om 100 000 år.
Ska sanningen fram vet vi inte ens om människan finns om 100 000 år
Ett slutförvar som byggs idag måste klara klimatförändringar, istider och situationer vi inte ens kan föreställa oss. Den politiker som inte tvekar inför beslutet om vad vi ska göra med atomsoporna borde få huvudet undersökt.
Annika Strandhäll har i alla fall lovat ett besked till på torsdag. Saken har utretts under 35 år. Massor av undersökningar har gjorts och ännu fler rapporter har skrivits. Dessutom har svenska kärnkraftverk redan producerat 8 000 ton utbränt bränsle. Dagens lager i Oskarshamn håller på att bli fullt.
Strandhäll tycker att det får räcka.
Att hennes företrädare som miljöminister, Per Bolund, fortsätter att muttra om nya underlag spelar ingen roll.
Alla räknar med någon sorts klartecken för bygget av ett slutförvar i berget under Forsmark.
Jag kan inte tänka mig att det är sista ordet. Regeringsbeslutet på torsdag innebär bara starten på formella prövningar mot lagar och regler. Dessutom fortsätter experterna att diskutera detaljer, som ifall de kapslar som ska skydda avfallet kommer att hålla.
De riktiga kärnkraftsentusiasterna hoppas dessutom att dagens avfall ska kunna användas som bränsle i morgondagens kärnkraftverk.
Det hade varit enklast för regeringen att göra som Per Bolund. Att skjuta beslutet framför sig ännu några månader. Vem vet, kanske skulle någon annan få ta ansvaret.
Men hade det varit bättre? När man står inför ett beslut som ingen kan ta ansvar för är det ändå precis vad någon måste göra.
Vi har producerat atomsopor. Nu får vi försöka ta hand om dem, så gott vi kan.
Min vän hävdar som sagt att berget i Uppland är rätt plats. Jag väljer trots allt att lita på honom.