Tågkaoset inte bara vädrets fel
Natten till onsdag fick ungefär 500 tågresenärer tillbringa i väntan på ersättningsbussar. Ett godståg hade – för vilken gång i ordningen – slitit ner en kontaktledning.
Häromdagen redovisade SJ räkenskaperna för året så här långt. Det går inget vidare, och enligt ledningen är förklaringen enkel. Förra vinterns snökaos.
”Resultatet har hittills i år tyngts med extraordinära kostnader som är direkt hänförbara till den gångna vintern”, skriver vd:n Jan Forsberg. Då talar han om skadade tåg, ersättningsbussar och återbetalning av biljetter till resenärer.
SJ-direktören talar däremot inte om de kostnader som tågförseningarna skapat när människor inte kunnat komma till sitt resmål. Han talar inte heller om vad det kostat när företag inte kunnat skicka eller ta emot sina varor.
I en rapport från fackförbundet Seko, som kom härom veckan, beräknades kostnaderna för vinterns 45 000 förseningstimmar och 29 000 inställda tåg till 5 miljarder kronor.
Det är pengar i en storlek som annars bara förekommer i moderata skattesänkningar eller riktigt stora koncerners vinster.
Samma rapport konstaterar också att Sverige tillhör de länder i Europa som satsar allra minst på våra järnvägar.
Det är, tillsammans med en avreglering som ofta inte fungerar, den verkliga orsaken till haveriet i Hallsberg. Och det är också den egentliga förklaringen till att snön varje år orsakar kaos.
Den svenska järnvägens förfall är inte en fråga om dåligt väder. Det är en fråga om bristande politisk vilja och försummelser under årtionden.
Och egentligen är det tur.
Vädret kan vi inte göra mycket åt. Men politiken kan förändras.