Han vägrar att stoppa slavlönerna
I går berättade Aftonbladet om en stockholmsjurist som satt i system att fylla i blanketter åt arbetskraftsinvandrare, och att ta bra betalt för besväret.
För några minuters arbete har fattiga människor fått betala tio tusentals kronor.
Det är det senaste exemplet på hur systemet för arbetskraftsinvandring har utvecklats till en cynisk marknad för handel med människor.
Vi har vant oss vid rubriker om bärplockare som utnyttjas, skogsarbetare som inte får betalt och restauranganställda som lever under vidriga förhållanden. Bit för bit växer nu också bilden av hur skrupelfria fixare skor sig på arbetskraftsinvandringen fram.
Dagens ordning infördes 2008 av de borgerliga partierna och Miljöpartiet. För somliga handlade det nog om en uppriktig vilja att försvara internationalism mot inskränkt nationalism. För andra skulle systemet helt enkelt garantera tillgången på arbetskraft för arbetsgivare.
Men en sak borde alla – också de som bär ansvaret för dagens situation – kunna enas om. Det var aldrig meningen att det skulle bli på det här sättet. Det var inte meningen att fattiga människor skulle lämna Sverige mer utblottade än de var när de kom, eller att arbetskraftsinvandrare skulle tvingas arbeta 12- eller 16-timmarspass.
Och det var aldrig meningen att ljusskygga jurister skulle sko sig på människors utsatthet.
Migrationsminister Tobias Billström kan agera. Han skulle till exempel kunna göra de ansökningar arbetsgivarna lämnar in juridiskt bindande, och han skulle kunna ge myndigheterna uppdrag att följa upp hur arbetskraftsinvandrarna behandlas.
Men Billström väljer att inte göra någonting. Och därför kan handeln med människor fortsätta.