Bra att alla barn får rätt till skola
I går, på självaste FN-dagen, presenterade regeringen och Miljöpartiet ytterligare en del i sin migrationspolitiska uppgörelse. Från och med höstterminen 2013 får barn till föräldrar som vistas i landet utan papper gå i skolan.
På gårdagens presskonferens kunde man ana lättnaden hos Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Maria Ferm.
Under den senaste tiden har ju media uppmärksammat en rad fall som blottlägger revorna i den flykting- och migrationspolitik som partiet gjort upp med regeringen om:
Demenssjuka, 91-åriga Ganna Chyzevska. 15-åriga Ali på barnpsyk
i Malmö. Tvååriga Haddile. De fortsatta tvångsutvisningarna till terrorns Irak. Människohandel och brutalt utnyttjande i våra bärskogar.
Det är inte lätt att upprätthålla en flyktingvänlig profil samtidigt som man är medansvarig till sådan politik.
Och visst är uppgörelsen om skola för papperslösa en framgång för Miljöpartiet. Men det är inte partiet som ska ha ett grattis. Det är Sverige.
Rätten att få gå i skola är en mänsklig rättighet. I FN:s barnkonvention kräver man att varje barn ska ha rätt till utbildning. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slår man fast att var och en har rätt till utbildning.
Den rättigheten börjar nu respekteras i Sverige, när barn till papperslösa får gå i förskola, grundskola och gymnasieskola.
Att det tagit så lång tid att komma hit är en pinsamhet, både för nuvarande och tidigare regeringar. Frågan har utretts och diskuterats i en mindre evighet. Moderaterna har dragit benen efter sig, pratat om ”fel signaler” och obstruerat, trots att det rör sig om kanske 2 500 barn.
Jämför med förändringarna i a-kassan som påverkade miljontals människor. De utreddes och klubbades igenom på tre månader.
I går fick vi beskedet att mänskliga rättigheter väger tyngre än moderat signalpolitik. Så kan man också fira en FN-dag.