Här är politiken också bankrutt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

12 MARS 2010. Fattigdom

helskärm

2010 har utsetts till europeiskt fattigdomsår. ”Grattis på fattigdomsåret!” skulle man kunna säga om man var smidig som en moderat. Moderaterna glömde som bekant att internationella kvinnodagen är till för att uppmärksamma orättvisor mot kvinnor. Inte en dag då man ”gratulerar sina kvinnor”. Vilket partiet till stor uppståndelse råkade deklarera på mikrobloggen Twitter i veckan.

Rika rikare

Mellan 1975 och 2007 har de svenska hushållens inkomster fördubblats. Men medan de rikaste har blivit mycket rikare, har de fattigaste nästan inte fått det bättre alls. Var fjärde ensamstående mamma är fattig och precis som vänsterpartiets Ulla Andersson konstaterar på Aftonbladet Debatt är den enda reform denna grupp åtnjutit sedan 1994 en höjning av underhållsstödet. Det höjdes då med 100 kronor. Jämför det med att en jämställdhetsbonus på 3?000 kronor anses vara en rimlig summa för att övertala pappor att stanna hemma med sina barn och ni får en bild av hur olika grupper (och kön) prioriteras i svensk politik.

Det finns hopp

I senaste numret av Institutet för framtidsstudiers tidskrift konstaterar Björn Hallerus att alla svenska partier måste skärskåda sin politik om de vill göra något åt fattigdomen. Klyftorna har ökat dramatiskt under regeringen Reinfeldt men de ökade även när Socialdemokraterna regerade med stöd av vänstern och miljöpartiet. Det finns helt enkelt ingen fungerande politik att återgå till. Däremot verkar något ha hänt i debatten.

EU:s ordförande José Manuel Barosso lyfter plötsligt fram de sociala frågorna. I ”Europa 2020”, strategin som ska ta över efter Lissabonagendan, förekommer plötsligt EU:s gamla favoritord ”avreglering” och ”konkurrensutsättning” inte ens som begrepp. Istället talas det om att höja de lägsta utbildningsnivåerna och minska antalet fattiga. Precis som Per Wirtén konstaterar på Dagens Arena är det hoppingivande.

Långt från målet

Samtidigt får man inte glömma att fattigdom är ett av de mest komplexa samhällsproblem som finns. Även de mest ambitiösa initiativ som Tony Blairs stora löfte att minska barnfattigdomen från 3,4 miljoner 1998 till 1,7 miljoner 2010 har misslyckats. Trots stora resurser och oerhörd politisk prestige. Storbritannien har gjort framsteg, men är fortfarande långt från målet.

Att med dunder och brak ge stora löften i denna stil är nog inget som ett ganska ängsligt rödgrönt samarbete här hemma kommer att våga. Men Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd håller på med en låginkomstutredning och de första delrapporterna har varit intressanta. Förhoppningsvis kan detta leda fram till något. En bra utredning är alltid en bra början.

KK