Sluta ljuga om jämställdheten
I går kom LO:s rapport om den svenska makteliten. Den visar att svenska storbolagsdirektörer tjänar lika mycket på ett år som en industriarbetare tjänar under ett helt liv.
Men den visar också en annan sak. Sverige är riktigt uselt på jämställdhet.
I det svenska näringslivet är två av 50 personer i det yttersta maktskiktet kvinnor.
Bland ekonomer är det en av tio, i akademin två av tio. Och det står still.
I politiken, den del av samhället som brukar lyftas fram som förebild i Sverige, finns det i alla fall en rörelse. Tyvärr åt fel håll: bakåt.
Färre kvinnor än förr
Av 22 poster inom regering och riksdag som medför särskild makt är fem kvinnor. 2005 var det åtta. De riktigt tunga posterna: statsminister, finansminister och utrikesminister innehas av män.
De nya Moderaterna sprider gärna bilden av sig själva som ett progressivt parti. Anders Borg kallar sig för feminist! Kvinnor lyfts fram i politiken!
Problemet är bara verkligheten. Under Reinfeldts tid vid makten har det blivit färre kvinnor på de positioner där makten faktiskt finns. Det är Fredrik som bestämmer. Och Anders, och Carl. Så gärna kvinnor på bild, och på riksdagslistor. Men inte i de innersta rummen, där besluten fattas. Och skattesänkningarna, ja de går till männen.
Värst i näringslivet
I Sverige har vi en självbild som säger att vi är jämställda, att kvinnor och män har samma möjligheter.
I verkligheten visar LO:s rapport att vi backar på många områden, och står still på andra. Värst är det i näringslivet. Trots åratal av debatt, löften om åtgärder och politiska hot om kvotering av bolagsstyrelser händer ingenting. Eller, just det, förra året blev det FÄRRE kvinnor i de börsnoterade bolagens styrelser.
Exakt vad motståndet mot kvinnor beror på är svårt att säga. Fördomar, män som väljer män, det faktum att kvinnor fortfarande har det största ansvaret för hem och familj.
Krävs mer från S
Socialdemokraterna har en kvinnlig finansministerkandidat. Och förra veckan föreslog partiet satsningar på förskolan som ett led i att öka kvinnors möjligheter att jobba. Det är bra.
Men vill S på allvar hävda att de driver en politik för jämställdhet krävs faktiskt mycket mer: att ta strid för rätt till heltid, individualiserad föräldraförsäkring och kvotering till börsbolagsstyrelser.
Slutligen: att vi fortfarande låter Anders Borg komma undan med att kalla sig feminist?
Det är faktiskt inte okej.