Centerpartiets problem består
I dag vill Annie Lööf en gång för alla blåsa fred i den interna debatt som partiets idéprogram skapat.
Partistyrelsens har tvättat bort formuleringar om månggifte, avskaffad arvsrätt och slopad skolplikt. Programmet talar inte längre om en plattare skatt eller en minimal stat, och den fria rörligheten över gränserna ska förstås som en vision för framtiden.
– Jag känner mig mer hemma i det här förslaget, förklarade Centerledaren och försäkrade att partiets liberalism ska vara "grön, decentralistisk och social".
Frågan är naturligtvis, är detta slutet på de senaste månadernas kaos i Centern?
Kanske, i alla fall för den här gången. Det är faktiskt inte omöjligt att Annie Lööf faktiskt har lyckats få en viss kontroll över situationen. Dels därför att partistyrelsen alltså valt att ta avstånd från de mest kontroversiella, men kanske framför allt därför att partimedlemmarna faktiskt inte har så mycket att välja på.
Med opinionssiffror som stadigt ligger under 4 procent har knappast de centerpartister som finns kvar råd att bråka om ett principprogram.
I grunden har dock inte mycket förändrats.
Problemet med programgruppens förslag har aldrig varit några illa valda formuleringar. Det har i stället varit att programmet alltför tydligt signalerat en politisk kursändring, bort från pragmatiskt och miljöengagerat landsbygdsparti till det ultraliberala alternativet i svensk politik.
Det var den kursändringen som fick förre partiledaren Olof Johansson att börja prata om att partiet kidnappats.
Centerns partistyrelse har plockat bort de förslag som skulle signalera förändringen, men knappast förändringen i sig. Och viktigare, de som föreställer sig att ultraliberalismen är Centerpartiets framtid finns fortfarande kvar.
Annie Lööf har vuxit ur precis den traditionen. Det är en av orsakerna till hela bråket om principprogrammet.
Även om partimedlemmarna nu sluter upp bakom sin partiledare är det knappast sista gången vi hör talas om Centerns problem med sin självbild.