Vi överlever inte artdöden
”Läget är mycket allvarligt”
Hur många arter kan vi utrota, utan att utrota oss själva?
Det är en fråga som väcks med rapporten om den biologiska mångfalden, som släpps i dag från expertpanelen IPBES. Mellan en halv miljon och en miljon växt- och djurarter riskerar att utplånas, slår man fast. Rapporten har tagit tre år att sammanställa och bygger på 15 000 forskningsbidrag.
En arts död påverkar hela kedjan i naturen. Vi har redan nåtts av larmen om massdöden för de pollinerande insekterna, som fjärilar och honungsbin.
Rapporten beskriver bland annat hotet mot grod-och kräldjur, korallrev och över en tredjedel av alla marina däggdjur. Antalet arter minskar nu mellan 10 och 100 gånger fortare jämfört med 1970.
”Läget är mycket allvarligt”, konstaterar rapportförfattarna.
Industrijordbruk på högtryck
40 procent av världens insektsarter är på nedgång, enligt en tidigare publicerad forskningsgenomgång i tidskriften Biological Conservation. Insektsdöden innebär en katastrof för hela ekosystemet, eftersom småkrypen är en del av näringskedjan för mängder av andra arter som föda och har huvudrollen vid pollinering. Det kommer att spela enormt stor roll för möjligheten att odla mat.
Den globala uppvärmningen är en viktig faktor i att arterna dör. Men framför allt handlar det om hur marken brukas, om avskogning, överfiskning, köttindustrin, om jakt och föroreningar. Världens fokus på ekonomisk tillväxt pekas ut som en riskfaktor.
Vi har fått ett industrijordbruk på högtryck i världen. Syntetiska gödningsmedel och bekämpningsmedel som används angriper det centrala nervsystemet hos insekter. Avtrycket av gifterna stannar inte på åkrarna, utan går även att finna i skyddade naturområden. Insekter och fågelarter drabbas.
Träd och blommande buskar runt åkrar försvinner, och landskap som ser ut som avtorkade bordsytor uppstår.
Ekologiskt gör skillnad
Vi vet redan att vi måste bromsa den globala uppvärmningen, men det stannar inte där.
Ekologisk odling gör skillnad, visar studier. Satsningar inom lantbruket på naturbetesmarker och blommande remsor vid åkrar får effekt, samt självklart att länder investerar i alla former av naturvård.
Utfiskningen och jakten på hotade arter är enorma problem, och måste begränsas på global nivå. Föroreningarna måste bekämpas.
Framför allt: Europa och övriga världen måste hitta en gemensam strategi för att motverka artdöden. Det bör vara en av huvudfrågorna inför EU-valet.
När andra arter försvinner så drabbar det även mänskligt liv.