Plåtslagarna fick slåss för rättvisa löner
I går avbröts en av de längsta konflikterna på den privata arbetsmarknaden i historisk tid.
Den 25 april gick 1 200 plåtslagare och vvs-installatörer ut i strejk. Kraven handlade om rättvisa löner för lärlingar och rimligare arbetsvillkor. Dit hörde en arbetstidsförkortning och rätten att vägra övertid.
Tiden har gått. Arbetsgivarna har – utan framgång – dragit facket inför domstol. Man har skrivit debattartiklar och köpt annonsutrymme. I onsdags inleddes en lockout – anställda stängdes ute av sin arbetsgivare. En stridsåtgärd svenska arbetsgivare inte använt på årtionden.
Däremot har arbetsgivarna inte förhandlat, inte på allvar.
Därför har konflikten pågått en månad. Och därför omfattade den i går 4 500 anställda.
Avtalet innebär bland annat en viss förkortning av arbetstiden, och att övertid i huvudsak ska vara frivillig. Frågan om lärlingarnas löner skickas till en arbetsgrupp. Den slags kompromiss som brukar växa fram när parterna talar med varandra.
Byggkonflikten har varit speciell. Men den bekräftar också ett mönster i årets avtalsförhandlingar. Arbetsgivarna vill inte förhandla.
Det kanske tydligaste exemplet är försöken att sluta ett avtal för de anställda på hotell och restauranger.
Arbetsgivarsidan tyckte att det räckte med 31 minuters överläggningar innan medlarna skulle kallas in.
I onsdags tvingades Hotell- och restaurangfacket varsla om strejk i juni.
Trots gårdagens uppgörelse är avtalsrörelsen långt ifrån avslutad. Men när den ska summeras finns det en slutsats arbetsgivarna borde dra.
Konflikten kan varken avslutas i domstol eller i tidningarnas annonsspalter. Den kan bara avslutas vid förhandlingsbordet.