Björklund saknar de gamla moderaterna
I dag är inte löntagarnas trygghet det stora problemet.
Alliansen förlorade valet för att Moderaterna aldrig vågade ta konflikten med LO. Så lyder folkpartiledaren Jan Björklunds analys av valförlusten i september.
– Vi var för tunna. Väljarna vill veta vad som är idéerna och visionerna framåt, men vi lyckades inte förnya oss, säger Björklund i en stort uppslagen intervju som publiceras i Dagens Nyheter i dag.
Och förnyelsen, tror FP-ledaren, är att ta konflikter med LO och andra fackliga organisationer om tryggheten på arbetsmarknaden. Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs försiktiga hållning i frågor som gäller arbetsmarknaden ger han inte mycket för.
Om Jan Björklund får bestämma ska de borgerliga partierna gå fram med en politik för att luckra upp arbetsrätten och försämra villkoren i arbetslivet. Man nästan hör hur Annie Lööf och Centerpartiet jublar i kulisserna.
Sjuka är sjuka, tyckte FP
För FP är det förstås ingen förnyelse - man har tyckt så där länge - men Jan Björklund trycker på ett av de gamla blåmärkena från när alliansen bildades inför valet 2006.
När Fredrik Reinfeldt gjorde om sitt moderata parti under 00-talets mitt så var en av nycklarna till partiets framgång att man gjorde upp med sin gamla syn på arbetsmarknaden.
Under Reinfeldt ledning slutade Moderaterna att vara emot lagen om anställningsskydd, LAS. Man sa att man ställde sig bakom den svenska modellen, starka fackföreningar och fungerande arbetslöshetsförsäkringar.
Samtidigt övergav man idén om att rika skulle få lägre skatt och ville i stället öka skillnaderna mellan folk som har arbete och folk som inte har det.
Jobbskatteavdragen skulle betalas med stora nedskärningar i sjukförsäkringen.
Men här blev det konflikt med Folkpartiet.
Folk som var sjuka skulle få vara sjuka, tyckte FP. De var fuskande lättingar, tyckte M.
M blev störst
FP har alltid stått för en välfärdslinje som innebär generella och höga ersättningar när man blir sjuk. Stora inkomstskillnader mellan den som arbetar å ena sidan och den som är sjuk å andra sidan har aldrig haft något syfte i sig självt för liberalerna.
Men borgerligheten var tvungen att nå en kompromiss. Folkpartiet räddade sjukförsäkringen från ännu värre nedskärningar och i stället hämtade alliansen de stora skattesänkarpengarna från a-kassan.
Den nya Moderaterna - som egentligen inte varit särskilt intresserade av att bråka med fackföreningsrörelsen - fick svälja förtreten men fick i alla fall ledartröjan i den partikoalition som vann valen 2006 och 2010.
Nog kan det hända att Moderaternas nästa ledarskikt kommer närma sig en gammelmoderat syn på syn på arbetsrätten och fackföreningsrörelsen, och därmed landa närmare Jan Björklund.
Nog kan det hända att man lyckas sy ihop en borgerlig allians kring ett program där kampen mot LAS är överordnad allt annat.
Förnyelse till det sämre
Frågan är om det kommer imponera på väljarna.
För låt oss vara ärliga. Det finns problem på svensk arbetsmarknad.
Till exempel att hela idén om vad det innebär att vara anställd håller på att förändras.
Till exempel att allt fler som arbetar i Sverige är bemanningsanställda eller timanställda, har projektjobb, vikariat eller andra otrygga anställningar.
Till exempel att visstidsanställningar staplas på varandra och många löntagare har fått lära sig vad nollkontrakt, delade turer och sms-anställningar innebär.
Till exempel att arbetsgivare vet hur man fifflar med turordningsreglerna och fackförbund pressats till att förhandla bort tidigare vunna rättigheter för de anställda.
Kommer de problemen lösas av Björklund förslag till alliansförnyelse?
Knappast.