Det behövs fler gitarrer som krossar fascismen
Ulf Kristersson vill helst att du är tyst och lyder
Nu tystnar musiken.
Kanske är det den bästa beskrivningen av vad som håller på att hända med Sverige under Ulf Kristersson.
I Umeå stängs Musikhuset. Ett av Sveriges mest anrika. Samma nyheter kom i veckan från Karlskoga. Hittills elva orter har drabbas när regeringen skär i pengarna till studieförbunden. Landskrona är hotat och i Malmö öppnade man aldrig. Robertsfors och Vännäs är andra.
Det vi hör är ljudet av Musiksveriges infrastruktur som avvecklas.
Tystnaden.
Tidningen Arbetaren intervjuade för en tid sedan Tobias Andersson, uppsagd verksamhetsledare på just ABF:s Musikhus i Umeå. Tidningen undrade försynt om band som Refused eller Sahara Hotnights överhuvudtaget funnits utan musikhusen i Umeå och Robertsfors.
– Det är två exempel av hundra. Fråga vilket band som helst som de senaste tjugo åren har vunnit något pris här i Sverige och alla skulle nog säga att de har börjat i något studieförbund någonstans och harvat i någon replokal. Det svenska musikundret hade ju inte varit ett skit utan det alltså, säger Tobias Andersson.
I Stockholms rikspolitik är hela folkbildningen en fråga om kulturkrig. Till 2026 vill regeringen ta bort var tredje krona från studieförbunden. I retoriken försöker man gärna framställa studiecirklar och lokalt demokratiarbete som något skumt.
Som Peter Gustavsson visat i boken ”Angreppet – så urholkar Tidöregeringen vår demokrati” (Arkiv förlag, 2024) handlar det om ett systematiskt arbete för Tidöpartierna att avveckla och motarbeta de grupper och organisationer man ser som politiska motståndare.
I musiken finns fröet till protester. ”This machine kills fascists” som det stod på världshistoriens kanske mest berömda gitarr, den Amerikanske musikern Woody Guthries, på 1940-talet. Med referens till de tyska nazisterna.
Ett budskap vissa partier i regeringsunderlaget sannolikt inte uppskattar.
Men alla maktcentcetrum utanför de styrande partierna, folkbildning, oberoende civilsamhälle, fri kultur och folkrörelser ska tämjas eller försvinna. Världsbilden kan framstå som lätt paranoid där allt från små vänstertidningar till organisationer som PRO, Hyresgästföreningen, facket och ABF är måltavlor.
Självfallet står ekonomiska intressen delvis bakom. Fastighetsägare vill höja människors hyror och arbetsgivare vill hålla tillbaka löner och arbetsvillkor. Att krossa det civila samhället handlar till stor del om klasskamp uppifrån.
Precis som statsbudgeten förra veckan gjorde. Där ministrarna själva gav sig en skattesänkning på 4000 kronor i månaden samtidigt som mediciner blir dyrare, sjukvården får varsla personal och den fria tandvården för yngre tas bort.
Men varför driva fram nedläggningar av replokaler runt om i landet. Vad har rockgruppen Sahara Hotnights från Robertsfors egentligen gjort regeringen?
Det enda svar jag personligen kan komma fram till är att det handlar om ideologi. Regeringen håller på att slå undan benen på en hundraårig musiktradition i Sverige bara för att den kan.
Hjärnspökena om ett mytologiskt ”Sossesverige” där ute har växt och omfattar nu stora delar av de flesta människors vardag.
När replokalerna lägger ner är ungdomar hänvisade till privata alternativ. Ofta med höga hyror och i någon centralort långt hemifrån. En liten grupp ”entreprenörer” kommer säkert att tjäna sig en hacka på de som kan betala.
Övriga får lägga drömmarna på is och göra något annat istället. Kanske flytta till Stockholm.
Det finns en tragedi i detta. Och en mycket stor fara.
På mer än ett sätt.
I boken Den fungerande demokratin (SNS förlag, 1993) konstaterade den amerikanske statsvetaren Robert D. Putnam att demokratin börjar i just replokalen. I boken, som var något så ovanligt som en statsvetenskaplig bestseller under 1990-talet, jämförde Putnam demokratin i norra och södra Italien.
Skillnaderna mellan de olika regionerna är stora, norr är rikt och modernt medan södra Italien är fattigt och till stora delar kontrollerat av maffian. I de rikaste delarna, nära Frankrike, Schweiz och Österrike, är levnadsstandarden som i Tyskland. Allt fungerar: byråkrati, näringsliv och politik. De fattigaste regionerna är istället jämförbara med Bulgarien. Ineffektivt, korrupt och med ett näringsliv på kryckor.
Hela Europas skillnader, ekonomiskt och socialt, samlade i ett land.
Det Putnam tittar på är vad han beskriver som det sociala kapitalet. Hans tanke är att demokratin inte börjar i vallokalen utan inom medborgarna själva, i tilliten till det samhälle där de lever. Och att denna tillit skapas, och återskapas, i mötet mellan människor.
När människor sjunger tillsammans i en kör, eller går upp tidigt på morgonen för att titta på fåglar, blir det lättare att göra affärer och bygga bilfabriker. Det sociala kapitalet, tilliten människor emellan, är själva förutsättningen för det ekonomiska.
Vi kan jämföra med Sverige och exempelvis Gnosjöandan. Småland är inte rikt, på åkrarna växter stenar och många har genom århundradena utvandrat till Amerika. Men i Gnosjö och omkringliggande bygder är man svenska mästare i småföretagande, innovation och även integration av folk utifrån.
I Småland, med sina frikyrkor, sitt föreningsliv och sin sammanhållning, känner man varandra. Återigen är tilliten nyckeln. Genom att människor möts byggs nätverk, förtroenden och en stark demokrati.
Så vad händer med Sverige när replokalerna nu läggs ner, efter politiska beslut? Putnam skulle nog höja ett varnande finger.
Och musiken är bara ett av många exempel. Samma öde drabbar kulturföreningar, studiecirklar och lokala eldsjälar över hela landet.
Det är tilliten som avvecklas.
Och i spåren följer ett annat Sverige.
Men tystnad är ingen naturlag. Att göra motstånd lönar sig nästan alltid. Som i Luleå där musikhuset till slut räddades av kommunen.
Men då behövs fler gitarrer.
***
Vill du följa mig och få en notis när vi publicerar en text av mig?
Det kan du göra här.
