Nyamko Sabuni blir som Bert Karlsson
Svensk mästare i internt kaos är Ny Demokrati med Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Partiet stormade in i riksdagen 1991 med 6,7 procent av rösterna och 25 pigga riksdagsledamöter och fick vågmästarställning. På programmet stod färre lapplisor och billigare sprit, samt ut med utlänningarna förstås.
Sedan bråkade de med varandra i tre år inför öppen ridå.
God tvåa i samma genre är Liberalerna under Nyamko Sabuni.
I fredags hade partiet ett sju timmar långt krismöte för att komma fram till: ingenting.
Inte synts till
Nyamko Sabuni valdes för sin förmåga att "gå genom rutan" men har inte synts till sedan dess. Eftersom Liberalerna nu ligger och pendlar mellan två och tre procent, långt under riksdagsspärren, så har de interna konflikterna accelererat.
Fast "interna" verkar vara fel ord. Ingenting verkar hållas internt utan kriget förs inför öppen ridå via upprop i olika tidningar och genom diverse mer eller mindre genomtänkta utspel.
I veckan så hotade Nyamko Sabuni exempelvis med extra val mitt i pandemin. Därav krismötet.
Motiveringen är lite eljest.
Humanitär skyddsgrund
I januariavtalet står, som punkt 67: "Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén."
Men nu hävdar Nyamko Sabuni att detta riskerar att öka invandringen och att det därmed är budgetpåverkande. Det är på något sätt ”fel” skyddsgrund. Därför hotar hon med att lämna januariavtalet och utlösa en regeringskris.
Vän av ordning undrar naturligtvis om inte Liberalerna vet vad de skriver på för avtal?
Att först komma överens med Stefan Löfven om att införa en humanitär skyddsgrund för flyktingar och sedan hota med att fälla regeringen för att den gör just detta är inte helt seriöst.
Svepskäl
Retoriken är ett uppenbart svepskäl. Sabuni vill spräcka januariavtalet eftersom hon aldrig gillat det.
Men tidpunkten sen - när drygt 11 000 svenskar har avlidit med covid-19 och smittspridningen står och väger. Hotet om extra val just nu är helt unikt oansvarigt.
Eller - kanske inte helt unikt.
Det finns ett liknande exempel i vår moderna historia: precis när den ekonomiska krisen slog till mot Sverige 1992 och räntan var 500 procent hotade Bert Carlsson regeringen Bildt med extra val.
Interna intriger
Carl Bildt lyfte telefonluren och ringde S-ledaren Ingvar Carlsson istället men Ny Demokrati var, precis som Liberalerna verkar vara nu, redo att kasta ut Sverige i politiskt kaos mitt i en allvarlig nationell kris.
Hur Liberalernas bråk slutar vet jag inte. Eller om Nyamko Sabuni för sitta kvar som partiledare.
Sannolikt vet de inte själva.
Men väljarna brukar veta ganska väl vad de tycker om partier som beter sig på det här sättet. Ny demokrati fick noll riksdagsledamöter i valet 1994.
Om inte Liberalerna vill gå samma väg bör de nog i varje fall se ut som att de tycker den samhällskris vi befinner oss i är viktigare är deras interna intriger.