Syriska upproret handlar om barn
I går exploderade två stora bomber i den syriska huvudstaden Damaskus. Minst 40 personer dödades. Över 100 dödades.
De blev de senaste offren i det uppror som nu har pågått i 14 månader.
Syriens regering anklagar ”terrorister” för att ligga bakom. Oppositionen hävdar att regeringen bär ansvaret, i ett försök att svärta ner oppositionen.
Det går att beskriva situationen i Syrien på många sätt. Som en kris, som en konflikt eller som ett inbördeskrig. Men frågan är om inte massaker är det ord som bäst beskriver den syriska regimens svar på människors krav på frihet.
Demonstranter har mördats, fängslade har torterats och hela bostadsområden har isolerats och lagts under artillerield.
Fredsplanerna har lanserats, och misslyckats. Det diplomatiska läget är låst och FN närmast handlingsförlamat.
Döda räknas i tusental. Flyktingarna i tiotusental.
Många är skyldiga till våldet. Men det finns bara en ansvarig, Bashar al-Assad och hans regim. Och framför allt finns det oräkneliga oskyldiga, inte minst barnen.
Upproret startade i mars förra året med en demonstration mot att 14 ungdomar arresterats och torterats. Deras brott?
De hade skrivit den arabiska vårens slagord: ”Folket kräver att regimen avgår” på en vägg. Ett rop på en annan framtid.
Sedan dess pågår upproret. Det handlar om framtiden och om de unga. Men det är också de unga och barnen som drabbas hårdast, och mest orättvist, av våldet.
Det är därför Syriens barn behöver en timme av vårt arbete.
Men det är också det som gör att vi inte får glömma konflikten eller sluta ställa kraven på ett slut på våldet. Ett slut på massakern.