Alliansens maktstrategi är som ett löjligt skämt
Annie Lööf och Jan Björklund måste välja
Så har då Stefan Löfven röstats bort från sin post som statsminister. 204 riksdagsledamöter från Centerpartiet, Sverigedemokraterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna gjorde gemensam sak, och nu får Löfven i stället leda en interimsministär i väntan på att en ny regering kan tillträda.
Vad blir det egentligen för regering? Det är frågan som präglar all politik just nu.
Alliansen har länge låtsas som om man kan gripa makten oavsett valresultat, och sedan har planen varit en from förhoppning om att högerextremisterna i Sverigedemokraterna ska släppa igenom den borgerliga politiken utan att få något tillbaka. Man har liksom fått för sig att Jimmie Åkesson kommer att nöja sig med att vara dörrmatta åt en regering som inte tänker förhandla eller köpslå.
Även fast SD inskärpt att man har för avsikt att bevaka sina väljares intressen och att man inte gör det genom att sitta snällt i Kristerssons knä så har allianspartierna lallat vidare.
Till slut verkar åtminstone Jan Björklund nyktrat till och i augusti kom så besked:
– Är vi mindre än de rödgröna, då ger vi SD en utpressarroll.
Och i en sådan regering skulle Liberalerna inte sitta.
Ändå är vi här. Alliansen samlar färre mandat än de rödgröna, man har valt talman med SD:s stöd och man har avsatt Stefan Löfven med SD:s stöd. Manegen är krattad för det uppenbara: en ny statsminister tillträder med SD:s stöd.
Men så kallade Jan Björklund plötsligt till en pressträff för att berätta att han fortfarande vill att Ulf Kristersson blir statsminister i en alliansregering men att man måste få Socialdemokraternas löfte om att budgeterna går igenom. På Instagram skrev Annie Lööf att passivt stöd från SD inte är ett alternativ, utan att ”samtalen mellan alliansen och S måste lyckas” om en alliansregering ska bli verklighet.
Kanske kan man lita på Jan Björklund. Kanske kan man lita på Annie Lööf. De kanske tycker så här. De kanske tror att det går. Men det är svårt att hålla sig för skratt.
Socialdemokraternas besked är ju det samma som efter valnatten: S kommer inte under några omständigheter att bli ett stödparti åt en partikoalition av liberala och konservativa partier. Särskilt inte nu, när de agerat ihop med högerextremister för att vräka Stefan Löfven.
Centerns och Liberalernas plan för att bärga makten leder ovillkorligen till att de måste välja: låta bli att bilda en alliansregering eller ge upp motståndet mot SD.