EU:s fattigaste bör också få vård
I storstäderna ser vi dem i myllrande shoppinggallerior och utanför lokalbutiken. Med handen utsträckt ber de om en slant. ”Please?”.
De nya gatutiggarna är ofta EU-medborgare från fattiga medlemsländer som Rumänien och Bulgarien, människor som sökt sig hit i hopp om en lite bättre tillvaro.
Ibland får de några kronor eller en papperssedel. Men de flesta förbipasserande slår skamset ned blicken och hastar vidare. I magen stannar olustkänslan kvar. Ska det verkligen behöva vara så här?
Rätt till hälsa
Varje individ har rätt till hälsa. Det slår i alla fall FN:s internationella konventioner om mänskliga rättigheter fast. Men trots att Sverige sedan den första juli fått en ny lag som ger även papperslösa rätt till akut sjukvård omfattar lagen inte samtliga människor i landet.
Några av vårt samhälles allra fattigaste – de tiggande EU-migranterna – står fortfarande utanför systemet.
Orsaken är att de är just medborgare
i ett EU-land. Men i och med att de kommer från extrem fattigdom har de sällan haft ett arbete och skattat i sina hemländer de senaste månaderna. Då omfattas de heller inte av sina – eller våra – sjukförsäkringssystem.
Socialstyrelsen utreder lagen
I Stockholm erbjuder Crossroads – ett stödcentrum för EU-medborgare – enklare sjukvård för hemlösa. Men under sommaren håller de stängt. I stället hänvisas besökarna till den vanliga sjukvården. Där möts de inte sällan av en stängd dörr.
Socialstyrelsen håller nu på och utreder om den nya vårdlagen även ska kunna tillämpas på de så kallade ”tillståndslösa”.
Ett samhälle bedöms efter hur det behandlar sina svagaste, brukar det heta. Det bör rimligtvis också vara den grundsats som svensk sjukvård förhåller sig till.