Vet M ens om de har tvättat ryska pengar?
Strömmers upplägg bäddar för utpressning
Jag har alltid tyckt om moderaten Gunnar Strömmer. Som MUF-ordförande ingav hans vänliga sätt förtroende. Som partisekreterare har han utstrålning som en ung Mats Svegfors.
Om det blir en högerregering har det varit självskrivet med Gunnar Strömmer som justitieminister. Han hade förmodligen gjort det bra.
Men efter Kalla faktas förintande avslöjande – om hur majoriteten av riksdagspartierna brutit mot intentionerna i lagen mot anonyma partibidrag – är Gunnar Strömmers position i gungning.
I Kalla fakta ger denne välutbildade jurist tips på hur givaren som vill ge miljonbelopp till Moderaterna ska kunna göra det anonymt. Allvaret visade sig när Ulf Kristersson blixtsnabbt försvarade sin partisekreterare med att agerandet inte är olagligt. För en potentiell blivande justitieminister borde det dock vara en otänkbar sak att ha på sitt cv.
Men avslöjandena har en allvarligare nivå. Europa är inne i ett nytt kallt krig. Ryska intressen opererar i Sverige. Att ha ledande politiker som aspirerar på rikets högsta ämbeten som utan att fråga om pengarnas ursprung glatt skapar olagliga upplägg är farligt.
Frågorna som borde ställas är om Gunnar Strömmer tidigare eller senare hjälpt personer eller företag att placera anonyma pengar i Moderaterna? Hur vet vi att det inte är ryska pengar i Strömmers pengatvätt? Pengar som i ett senare skede kan utväxlas mot politisk påverkansmakt. Inte för att beslut köps, utan för att ”brottet” som begåtts mot lagens anda skapar utrymme för kravställande och utpressning mot den som har mycket att förlora om sanningen kommer fram. Rent teoretiskt kan detta utgöra ett hot mot rikets säkerhet.
Gunnar Strömmers ”rådgivning” får mig att minnas en händelse före valet 2018. Jag stötte ihop med Strömmer på gatan och luftade en tanke jag hade. Borde inte M lyfta SD som en säkerhetsrisk gentemot Ryssland? Moderaterna avvisade fortfarande allt samarbete med SD. Strömmer lyssnade. Sen log han och sa att de hade något på gång, jag skulle få se.
Tre dagar innan valet 2018 skev den tidigare moderata försvarsministern Mikael Odenberg i SvD. Budskapet till högerväljarna var att en röst på SD är en röst för Moskva.
Jag tänkte då att det var den där artikeln Strömmer hintat om. I dag tänker jag att det känns som en annan tideräkning.
Idén att bygga politisk majoritet med SD borde ha stupat med Rysslands anfall mot Ukraina. Men om säkerhetshotet talar man inte längre. Hur gick processen till när Gunnar Strömmer och Ulf Kristersson slutade tycka att SD:s ryska kopplingar var ett problem?
Kalla faktas avslöjande gör att nästa regering måste tillsätta en maktutredning med fokus på hur dolda ekonomiska intressen och lobbyister tillåts styra politiken. Bulvankulturen måste rökas ut. De politiker som kletats ner måste avgå. Det gäller framförallt moderaten Gunnar Strömmer.
Tyvärr, måste jag säga.