Är du en av alla lyckliga som får göra lumpen nu?
Fler än idag borde få dra på sig uniform
Putins blixtkrig har nu pågått i tusen dagarJag ryckte in i lumpen i april 1992. Om du är omkring tjugo år kan det vara en upplevelse du snart delar med mig och fyra miljoner andra svenskar genom åren.
”Det finns en plats på jorden
där solen aldrig ler.
Den platsen heter Boden,
dit vill jag aldrig mer”
Jag lärde mig dikten utantill samma dag som jag förstod vad ”giv akt” betyder. Sedan dess har allt färre unga dragit på sig uniformen och lärt sig plocka i sär sitt vapen i sömnen.
Tills nu.
Om du istället är en bit över tjugo och kanske har barn är det något du kommer att behöva prata med dem om.
Att försvara sitt land är inte frivilligt, som en viss liberal partiledare en gång upptäckte när hon glatt berättade att hon i så fall tänkte fly till Norge.
En gång i tiden var allt så självklart. På varje fest satt några killar i ett hörn och pratade lumparminnen. Det var ett tvång, absolut. Men det fanns också en gemenskap, utsträckt i tid och rum. Ett ”vi”.
Jag kan ibland sakna detta ”vi” i dagens Sverige.
Idag gäller värnplikten både unga män och kvinnor. De bästa behövs, oavsett kön.
När armén var som störst kunde den mobilisera 800 000 man. Sverige var under det kalla kriget lika mycket en garnison som en stat. Numera har vi, med ÖB Michael Claesson ord, ett bonsai-försvar. Ni vet det välskötta japanska lilla träd där allt finns, men i miniatyr.
Som minst gjorde drygt 3000 lumpen.
När detta träd nu växer behövs inte bara pengar utan även människor. Målet i den plan som ligger är att 12 000 ska göra värnplikt om tio år. Eller, ja, så planerade vi tills Donald Trump vann valet. När osäkerheten nu ökar så kommer sannolikt kraven på försvarsmakten också ändras.
En gång var lumpen en självklarhet. På varje fest satt några killar i ett hörn och pratade lumparminnen
Aftonbladets ledarsida har länge argumenterat för ett högre mål, att minst 20 000 ska utbildas varje år. I Plikt- och prövningsverkets statistik finns stöd för att detta är möjligt.
Många inom försvarsmakten håller inte med. De anser att stora arméer hör historien till. Det behövs kvalitet, inte kvantitet, är argumentet. Men efter Ukrainas skyttegravar blir den argumentationen allt mer ihålig. Det behövs både och.
Dessutom bygger försvaret av Sverige på folklig förankring, och det finns inget bättre sätt än med utbildning.
Det gäller både värnplikten och civilplikten. Fler svenskar behöver direkt erfarenhet och kunskap om hur totalförsvaret fungerar. Både i fredstid som vid skogsbränder, översvämningar och snökatastrofer – och om det värsta skulle hända.
Idag finns begränsningar för vilka som får tjänstgöra. Så många som två tredjedelar av de ungdomar som mönstrar kan ha diagnoser, ångest eller personliga omständigheter som i dagens system diskvalificerar dem. Det är i sig orimliga siffror och det behövs ett omtag. Motiverade ungdomar ska inte visas på porten annat än i yttersta undantagsfall.
Donald Trumps skugga förmörkar redan både framtiden för Ukraina och kampen mot klimatförändringarna. Kriser och krig blir allt vanligare samtidigt som de kommer närmare.
Vad det slutar får vi se.
Men det behövs ingen kristallkula för att förstå att vi kommer behöver en helt annan beredskap i framtiden än den den vi haft.
Och att det hänger på var och en av oss.