Pinsamt när politikerna fläker ut sig för lajksen
Romsons känga SoMe-förbud Korvbilder
Häromdagen lyssnade jag på Åsa Romsons (MP) sommarprat. Den f.d. klimat- och miljöministern berättade ett lapptäcke av historier från hennes banrdom, till när hon gick vilse i djungeln till hennes tid i politiken. Typ när hon var med och tog fram Parisavtalet.
Ämnena var givetvis intressanta, men programmet var ändå platt.
För Romson inte är en underhållare, hon är långt ifrån en ”storyteller”. Hon är en politiker, från det gamla gardet. Och det fick mig att inse hur mycket jag saknar politiker som henne. För de finns knappt längre.
Följer man Sveriges makthavare på sociala medier beter de sig tvärtemot Romson. Johan Pehrson har under sommaren delat ”skojiga” semesterbilder på Instagram, där han bland annat låtsas hoppas höjdhopp i en klädbutik.
Pehrson är tyvärr inte unik. Titt som tätt delar statsminister Ulf Kristersson (M) bilder från sina träningspass till kvällar vid grillen. Medan Jimmie Åkesson (SD) gör reklam för sin kompis grillkorv.
Oppositionen är inte sämre. Muharrem Demirok (C) har i skrivande stund lagt upp inte mindre än tre selfies från sommaren vandringsturer. Och Nooshi Dadgoostar (V)? Hon glassar på segelbåten.
Jag fattar att politiker vill visa en mänsklig sida av sig själva, att de är mer än sitt jobb. Men de gör sig själva en otjänst. När de blir slavar för plattformar som premierar polemik och narcissism blir innehållet inte bara innehållslöst, det blir pinsamt.
Deras aktivitet på X är ännu värre. När något får spinn på plattformen luras politikerna (och deras pressisar) till att tro att det är en fråga som svenskarna brinner för. Och börjar således twittra tills fingrarna blöder.
Fast typ 0,1 procent av Sveriges befolkning har ett konto sig på X.
Journalister, även undertecknad, gör upprepar deras misstag. Vi svassar efter, kommenterar utspelen, och innan vi vet ordet av har stormen i vattenglaset förvandlats till en debatt i Studio Ett. En ond spiral.
I sitt sommarprat önskade Åsa Romson att vi slutade lägga så mycket fokus på individers utveckling, och mer fokus på det gemensamma.
Jag kan bara att hålla med.
På kort sikt ger uppmärksamheten online kickar. Men långsiktigt mår inte demokratin bra av att politiker förvandlas till influerare.
För i längden betyder sakpolitiska reformer mer än en riksdagsledamots korvlunch.
Därför kommer jag med ett anspråkslöst förslag: en sociala medier-detox. För alla riksdagsledamöter. Under minst ett år!
Då får de tid till att fokusera på det som faktiskt gör skillnad. Tid till att lyssna på forskningen istället för trollen, och följa den ideologiska kompassen istället för algoritmen. Med lite tur hoppar medierna snart på samma tåg.
Det här kanske leder till att några kommunikatörer får kicken. Men de kan alltid omplaceras. Det kan däremot inte den offentliga debatten, och den skulle verkligen må bättre av färre selfies. Och lite mer Romson-vibes.