Apotekskrisen måste få ett slut

Daniel Swedin

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Efter Göran Hägglunds avreglering av apoteksmarknaden för tre år sedan har vi sett två saker: apoteken i storstädernas centrum har blivit allt fler (sedan 2009 har dock bara två apotek öppnat på helt nya orter) och servicen har dramatiskt försämrats.

Enligt regeringens egen utredning har det blivit svårare att få tag i recept­belagda mediciner i tid. Och Konsumentverket har i en rapport berättat hur svenskarnas förtroende för apoteken sjunkit dramatiskt.

Det är fler som tycker att personalen på apoteken inte kan ge råd om receptbelagda m­ediciner.

I november förra året avslöjade Svenska Dagbladet att riskkapitalägda apotek i hemlighet slussar stora belopp till skatte­paradis. Sedan låtsas de som att bolagen går dåligt och får miljon­subventioner av staten.

Det är svårt att skaka av sig känslan av att avregleringen var ett ideologiskt ­motiverat hafsverk.

I går lämnade Läkemedels- och ­apoteksutredningen sitt delbetänkande till regeringen. Utredaren Sofia Wallström föreslår att apoteken ska vara skyldiga att informera var kunderna kan få tag på läkemedel. Dessutom vill hon att en ny söktjänst ska inrättas som visar var ett visst läkemedel finns i lager.

Wallström föreslår också att apoteken ska ges möjlighet att lämna ut samma ­läkemedel som patienten tidigare fått.

I dag är det så att det billigaste läke­medlet måste ges ut.

Alla förslag är bra och skulle – om ­regeringen ställer sig bakom dem – vara små steg mot en uppstramning av ­apoteksmarknaden.

Till dess kvarstår problemen. Hur ­efterföljs 24-timmarsregeln? Varför måste kroniskt sjuka som haft samma medicin länge byta medicin upp till sex gånger om året?

Bara en av fyra anställda på svenska apotek rekommenderar någon de ­känner att ta anställning i branschen, enligt Farmaciförbundet.

Om regeringen vill göra något åt de ­siffrorna måste de ta apotekskrisen på allvar.