Arbetsgivarna har ett stort ansvar
I arbetsgivarnas retorik är orsaken till dagens konflikt i transportbranschen enkel. Facket, Transport, har krävt större löneökningar än alla andra på arbetsmarknaden, och något sådant kan ansvarskännande arbetsgivare inte gå med på.
Facket bär alltså ansvaret för en strejk som kommer att tömma affärernas toalettpappershyllor på några dagar.
I verkligheten är det förstås lite mer komplicerat. Transports avtalsförhandlingar är sedan tidigare inte riktigt i fas med övriga arbetsmarknaden. Det gör det svårt att jämföra kraven med de avtal som träffats på andra områden.
Löner som andra
Under nattens medlingsförhandlingar ska Transport ändå ha gått med på ett avtal med samma längd och på samma nivå som resten av arbetsmarknaden.
Dessutom är det först när arbetsgivarnas lock out slår till i morgon som konflikten får full effekt och affärernas hyllor och fabrikernas lager faktiskt börjar tömmas.
På sista raden ser det faktiskt ut som Biltrafikens arbetsgivare bär en stor del av ansvaret för att nattens förhandlingar slutade som de gjorde.
Den viktigaste orsaken till att Sverige står inför en allvarlig arbetsmarknadskonflikt tycks nämligen vara en annan, arbetsgivarnas missbruk av inhyrd personal.
Säger upp personal
Det har blivit allt vanligare att arbetsgivare helt enkelt säger upp sin egen personal och i stället ersätter den med inhyrd personal från svenska eller utländska företag. Inhyrning har blivit ett sätt att runda anställningstrygghet och kollektivavtal, och transportbranschen är hårt drabbad.
Att facket kräver en reglering är egentligen helt självklart, rent av en överlevnadsfråga.
När arbetsgivarna - som i dagens debattartikel i Aftonbladet - avfärdar kravet i en bisats är det klart att det blir problem.
Lösning måste komma
I natt ska fack och arbetsgivare ha bett varandra "dra åt helvete". Ändå måste de så fort som möjligt komma tillbaka till förhandlingsbordet. Ingen har intresse av att konflikten blir en dag längre än den måste.
Men för att en lösning ska vara möjlig måste bilbranschens arbetsgivare först erkänna att den allt större otryggheten för de anställda faktiskt är ett problem, och att de tillsammans med Transport måste göra något åt det. Så länge det inte händer kommer stora delar av Sverige att stå stilla.