Din politik mot våldet funkar inte, Strömmer
Efter två år måste regeringen sluta skylla ifrån sig
AKALLA Vid lunchtid på onsdagen är Sibeliusgången i Akalla tom på folk. Från skolgårdarna hörs lek och sorl. Men på torget har medier ställt upp kameror för att rapportera om gårdagskvällens dödsskjutning.
Det är på många sätt en talande bild för Sverige idag. Vardagen fortgår trots att våldet ständigt gör sig påmint och sprider otrygghet.
Redan 2008 började skjutvapenvåldet öka dramatiskt. I snart 20 års tid har M- och S-ledda regeringar misslyckats med att stoppa gängens kriminalitet och bryta segregationen. Istället har våldet blivit allt mer brutalt.
Igår kväll sköts en 60-årig kvinna till döds. Enligt uppgifter till Aftonbladet var hon mamma till en gängkriminell man. Hon ska ha hittats av en förbipasserande granne som upptäckte att lägenhetsdörren stod på glänt vid 19-tiden. Boende i huset ska ha hört smällar och dunsar flera timmar innan det.
Gängens hänsynslöshet passerar ständigt nya gränser.
Det är än så länge oklart om mamman var måltavla eller om det var någon annan som eftersöktes. Nu befarar polisen att hämnddåd följer. I Akalla ökar oron. Ännu en våldsspiral riskerar att inledas.
Utan plan
Tidöpartierna gick till val på att bekämpa gängen. Halvvägs in i mandatperioden står regeringen, med justitieminister Gunnar Strömmer i spetsen, utan plan för att lyckas.
Polisen får mer resurser och rättspolitiken blir hårdare. Det är en fortsättning på den linje som den tidigare S-regeringen slog in på.
Men det fungerar inte. Anslagen till polisen har höjts med 80 procent sedan 2017. Ändå ligger uppklaringsgraden kvar på 19 procent för grova brott, enligt en ny utvärdering från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Att klara upp brott kopplade till just organiserad brottslighet är prioriterat, men några uppenbara resultat har ännu inte påvisats.
Högerns prestigeåtgärder har inte heller någon ordentlig verkan. Till exempel verkar nästan helt sakna effekt.
Att stärka polisen och skärpa straffen är nödvändigt, men det kommer inte få stopp på våldet. Ska gängen hindras från att rekrytera fler utsatta barn in i våldsspiralerna krävs stora sociala insatser. Det är grundläggande kriminologisk kunskap. Hur vore det om regeringen började lyssna till den?
Strömmers ansvar
Skola, förskola och socialtjänst är nyckelaktörer. På samma sätt som det funnits ett mål om 10 000 fler poliser i tjänst borde det finnas ett om 10 000 socialsekreterare. Det måste finnas resurser att ingripa tidigt när orossignaler uppvisas hos barn i riskmiljöer.
Gunnar Strömmer har hittills levererat motsatsen. Regeringen har gjort nedskärningar i statsbidrag som stöttat kommuner i arbetet med att bryta gängens rekrytering. Lågkonjunkturen slår hårt mot socialtjänst och skolor, men i höstbudgeten prioriteras skattesänkningar istället för stöd till välfärden. Kommunsektorn har stått på svältkur.
Vad har hänt samtidigt? Sedan förra året har antalet barn under 15 år som misstänks för inblandning i mordplaner tredubblats. Rekryteringen sker allt snabbare i digitala appar. På några timmar kan individer både värvas och hinna begå brott.
Utvecklingen är förödande – och den är Gunnar Strömmers ansvar att bemöta.
Under onsdagen fanns uppsökande socialsekreterare på plats i Akalla. De pratade med oroliga och gav information om vilka stöd stadsdelsförvaltningen kan ge. Deras jobb är centralt för att stoppa våldet. Tänk om regeringen kunde förstå det.