Det finns ändå skäl att vara stolt över Sverige
Handla ännu fler julklappar eller skänka pengarna till välgörenhet? Många stressar runt i butikerna med en vag känsla av dåligt samvete. Totalt kommer vi att shoppa för 75 miljarder kronor i december, varav 16 miljarder är julklappar.
Skulle pengarna må bättre hos Rädda Barnen, Unicef, Röda Korset eller Läkare utan gränser? Ja. Samtidigt vore det inte bra om Sveriges ekonomi stannade upp. Och barnen skulle bli ledsna – eller skulle de ens märka att de inte fick trollerilådan, också?
Sanningen ligger som vanligt mittemellan och just denna jul köper vi både julklappar och skänker ovanligt mycket till välgörenhet – pengar finns nämligen, de svenska medelklasshushållen har stark ekonomi.
2015 var ett vämjeligt år. Det fanns en systemkollaps, den var humanitär och ideologisk. Men just i detta mörker sken samtidigt en stark och klar strimma av mänsklighetens finaste ljus.
När politiken visade sig undermålig klev civilsamhället in. Det ska inte behöva vara så, men 2015 var ett exceptionellt år med miljontals människor på flykt.
I den breda trenden av hat, rasism och vanlig mänsklig egoism fanns mikrotrender som gav oss anledning att vara stolta över Sverige – faktiskt även över regeringen som tog ett större ansvar än resten av Europa innan man böjde sig för ett folk uppskrämt av det borgerliga opinionsmaskineriets skräckpropaganda.
De stora hjältarna var alla som gjorde vad de kunde, efter förmåga, på olika vis. ”Ingen kan göra allting, men alla kan göra nåt” som den svenska rockeliten sjöng när den drog sitt strå till välgörenhetsstacken vid ”Hela Sverige skramlar”-galan i Globen den 29 september.
Helt sant och korrekt blev Volontären ”årets svensk” i tidskriften Fokus.
”Till alla de svenskar som gör insatser för att välkomna människor på flykt. Till dem som motverkar segregation och gör det möjligt för nya och gamla svenskar att mötas. Årets svensk sparkar en boll till någon som talar ett annat språk, dukar en extra tallrik på matbordet eller står beredd med en filt på perrongen”, motiverade Fokus.
Däribland filmstjärnan Kjell Bergqvist och tusentals andra hjältar som frikostigt gav av sin tid och sin kärlek till mänskligheten. Förbanne mig det finaste jag har sett sedan jag konfirmerades.
Sedan fanns alla som gav vad de kunde av sina stålar. Röda korset hade i torsdags redan fått in 342 miljoner kronor, rejält upp mot 272 miljoner kronor för hela förra året.
Den hjärtekrossande bilden på Alan Kurdi, 3, uppspolad död på en turkisk strand den 3 september, inledde den stora empativågen. Den höll i sig fem, sex dagar innan intresset dalade.
Problemet med välgörenhet är att den är godtycklig. Det krävs starka bilder, känslor, påminnelser. Vi glömmer fort och tänker vårt men ännu fortsätter svenska folket att ge generöst. Unicef bedömer att de får in minst 25 procent mer än vanligt just nu.
Det är det lilla, men det är fint.
Som poeten Tomas Tranströmer formulerat det:
”Medkänsla är inte ett ord som viskas, det kräver handling”.
Många, många hjältar handlade 2015, inte bara julklappar.