Naivt tro att hårda tag löser paniksituationer
Statsministerns ordsallad om att ”Sverige varit naivt” var dels en larvig inrikespolitisk känga till högeralliansen som hade makten i åtta år – dels och främst politisk populism.
Folk kräver lätt ”tuffa tag” i paniksituationer. Paniksituationer kräver ”en riktig karl”.
En blodtörstig högerman, en Rambo med M60-ammunition runt axlarna eller en Dirty Harry med sin .44 Magnum eller en George W Bush med obegränsat våldskapital. Eller en Stefan Löfven med statliga trojaner i medborgares datorer. Våld, kraft, auktoritet blir halmstrån i paniksituationer. Med samma resultat varje gång. Och då är först frågan om det ens är en paniksituation. Det känns som en paniksituation, det luktar paniksituation, men är det verkligen en paniksituation?
Jag bodde i USA efter terrorattentatet den 11 september 2001 och känner igen allt, samma upptrissade rädsla helt enligt mördarnas plan. Ständiga presskonferenser från Pentagon, säkerhetsdepartementet, Vita Huset och städers borgmästare. Ständiga utspel, ständiga ”hot” som ”avvärjdes”, ständig paranoia, ständigt nya nivåer på terrorskalan, upp och ner, orange i dag, rött i morgon, gult, rött igen. Fara!
”Kriget mot terrorismen” krävde panik för att sälja in odemokratiska speciallagar, olaglig avlyssning och ett fångläger för ickedömda på Guantanamo. Och, just det, en invasion av ett oskyldigt land.
Det groteska krigsfiaskot och misslyckandet med återuppbyggnaden av Irak är en viktig anledning till att Daesh (IS) finns i dag. Bara den mest inpiskade bombhöger förnekar att Bushs primitiva hämndkrig destabiliserade regionen och födde en armé av terrorister. Nu kör vi igen för vi älskar doften av napalm om morgonen.
Priset för manifesterandet av denna styrka, denna kraft, denna machismo, betalas i form av växande hot mot muslimer – inte bara i form av näthat mot SVT:s julvärd Gina Dirawi utan även risk för våld från såväl jihadister som högerextremister – och urholkad demokrati och rättsäkerhet.
Paniksituationers krav på patriarkal auktoritet och repressiva åtgärder, och förakt för det som utmålas som svaghet, borde inte behöva vara en realpolitisk nödvändighet. Men det krävs mod att stå emot dem som profiterar på rädsla och okunnighet, det krävs genialitet för att lugna ett uppskrämt folk med pedagogik och eftertänksamhet – i stället för med förslag om inskränkningar av rättssäkerheten och framskyndande av lagar som kriminaliserar det som i stort redan är kriminellt.
Är det verkligen någon som tror att statsminister Stefan Löfven behövde ett terrorattentat i Paris, ett 30-tal nedbrända svenska flyktingförläggningar och ett rasistiskt skolmord i Trollhättan för att förstå att det finns extremister i Sverige? Naiv är den som tror på en politiker som plötsligt påstår att Sverige varit naivt.
Kanske lugnar det för stunden. Alla tappar besinningen i en paniksituation. Tio år senare ser alla vilka felbeslut som togs. Sedan gör vi om dem igen.