Också demokratin behöver entreprenörer
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-08-16
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När jag föddes 1943 fanns det 70 000 personer som var 80 år och äldre, när jag själv hamnar där är vi 700 000, förklarar Bengt Westerberg. Politiker, opinionsbildare, forskare, kulturarbetare och publicister håller konferens om Hållbar välfärd. Stiftelsen Frejas fond, grundad av vice riksbankschefen Kristina Persson, är värd för mötet.
Den åldrande befolkningen är ett välfärdsproblem. Allt färre måste försörja allt fler, säger de demografiska domedagsprofetiorna. Det låga barnafödandet pekas ut som boven i dramat och blickarna riktas av någon anledning främst mot kvinnorna.
Söråkers-modellen ger människor förtroende, får individer att växa och vilja ta ansvar för mer än sig själva
Det finns andra perspektiv. Vi blir 9 miljoner invånare samtidigt som konferensen pågår.
”Om det beror på att ett barn till har fötts eller om en invandrare blivit svensk medborgare vet jag inte”, säger DN-journalisten Maciej Zaremba. Han bryter därmed den demografiska ödestron och pekar på att befolkningstillväxt också sker genom folkomflyttningar. Sverige hör i dag till de mest invandrartäta länderna i Europa.
– Om vi hade samma sysselsättningsgrad bland invandrarna som bland svenskarna skulle 120 000 fler vara i arbete, påpekar SSU-ordförande Ardalan Shekarabi.
Freja-konferensen rör de tunga frågorna om framtidens välfärdssystem. Samtalet hettar dock först till när det handlar om existentiella frågor, om identitet, om hur vi ska kunna skapa sammanhang och gemenskap i ett mångkulturellt samhälle. Välfärdsstatens kris är också en kris för demokratin.
Paula Blomqvist, forskare på Arbetslivsinstitutet, talar om det minskade förtroendet för politiken och om den utbredda känslan av en förlorad samhällsutopi. Freja-dagarnas samtal kommer allt mer att handla om förlusten av ”den stora berättelsen”, den folkhemsvision, som burit upp vår demokrati.
”Vår välfärdsberättelse har varit väldigt svensk. Kanske är det nu dags att låta många olika berättelser leva sida vid sida och samtidigt tillsammans formulera en stor berättelse för Sverige i Europa och världen”, funderar Strängnäsbiskopen Jonas Jonsson.
Hur forma en berättelse som fungerar sammanhållande och inte förtryckande?
– Starta en värdediskussion och låt skolan ta initiativet
– Inför medborgarplikt
– Skapa mötesplatser för samtal om gemensamma angelägenheter
Idéerna som kläcks speglar en längtan efter att finna det gemensamma i en splittrad tid. Om 1900-talets projekt, där välfärdsstaten är nyckeln, har varit att befria individen från allehanda beroenden, kanske 2000-talets projekt är att skapa gemenskap utan att förtrycka individen?
Jag lämnar konferensen för att delta i Folkets hus-rörelsens filmfestival. I Söråkers Folkets hus, utanför Timrå, möts jag av sprudlande aktivitet och mängder med ideellt arbetande människor, inte minst ungdomar. Här finns just den mötesplats som samhällseliten efterlyser.
Christina Johansson, Maggan Sjögren och Eva Holmström har under mer än 20 års tid vänt hopplöshet till kreativitet, uppgivenhet till självkänsla, utanförskap till delaktighet. Söråkers-modellen ger människor förtroende, får individer att växa och vilja ta ansvar för mer än sig själva. Huset blir ett gränsöverskridande hem, där olikhet ses som en tillgång, ja det riktigt frustar av känslan att ”allt är möjligt”.
Det behövs mer entreprenörskap för att skapa en hållbar välfärd, sägs det.
I Söråkers Folkets hus finns demokratins entreprenörer.