Smak och pengar är inte hög moral
Vi borde lära av 1970-talet
Publicerad 2020-03-29
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Alla tidningar och varenda program i TV eller radio har de senaste veckorna publicerat listor med aktivitetstips för alla som blivit förvisade till hemmet av pandemin. Själv har jag bara ett litet förslag. Den amerikanska 70-talsdeckare Columbo på SVT play där Peter Falk löser mordgåtor i oefterhärmlig stil.
Just nu ligger det sista avsnittet från säsong tre och de första från säsong 4 ute. Dessvärre tar SVT precis bort avsnittet där Jonny Cash gästspelar som musikalisk väckelsepredikant.
När jag pratar om Columbo med mina yngre kollegor får de oftast något beklagande i blicken. Jag har försökt förklara skönheten i det strängt fyrkantiga formatet, anpassat till den tidens TV-apparater. Jag har pekat på de stiliga vinjetterna i typsnitt som knappast finns på en dator och på ljudeffekterna som verkligen är riktiga ljud, inte ettor och nollor.
Jag har till och med försökt beskriva på den fantastiska Peugeot Columbo alltid kör.
Kollegorna fattar ändå inte. Jag antar att det är ett pris man betalar för att inte ha upplevt 1970-talet på riktigt.
Columbo är ett fönster till ett annat sätt att beskriva samhället
Det är klart att Columbo är nostalgi. Det finns stämningar från åren vi växer upp som är värda att uppleva igen. En och en halv timmes fumlig TV-deckare som snubblar omkring bland Kaliforniens förmögna och mäktiga i sin skrynkliga rock kan verkligen bli en tidsmaskin.
Men jag tror inte att nostalgin bara handlar om ljussättning, ljudeffekter och minnet av fredagskvällar åren innan de betydde allt utom TV-tittande. Columbo är nämligen också ett fönster till ett annat sätt att beskriva samhället.
Brottslingarna tar stor plats i Columbo. Historien börjar med dem, och deras brott. Den skrynklige polisen kommer in senare. Och en sak vet den som sett några avsnitt av serien. Den som är rikast och har mest inflytande är också mördaren.
Vi vet dessutom ytterligare en sak. Till sist kommer deras egen arrogans och Columbos skarpsinne att avslöja dem.
Jag inser naturligtvis att det där knappast är en realistisk bild av polisens vardag. Förmodligen ligger dagens deckare där skummisen antingen är en hårt tatuerad biker eller någon som vuxit upp i en förort närmare vardagen.
Men ligger de också närmare sanningen?
Det finns en undertext i Columbo som säger att vi inte ska lita på de rika och de mäktiga. När vi vänder ryggen till kommer de att blåsa oss. God smak och mycket pengar är inte det samma som hög moral.
Precis så är det nog fortfarande. Tidens hjältar är kanske finansspekulanter, börsdirektörer och influensers på instagram. Men om det är en sak vi borde lära oss av 1970-talet är det kanske just att granska den sortens idoler noga.