Telia gjorde som regeringen ville
Marie Ehrling får som väntat det besvärliga jobbet att reda upp Telias besvärliga affärer. Som väntat föreslog en enig valberedning i går att hon tar över ordförandeklubban i bolaget.
För Kristina Edgren i Telias valberedning blir det ett problem mindre att fundera på. Till vardags arbetar Edgren på finansdepartementet, men efter Telias affärer i Uzbekistan är det hennes uppgift att storstäda bolagets styrelse.
Bolagets egen utredning kunde visserligen inte bevisa några direkta lagbrott, men ingen i Telias ledning tycks ha ansträngt sig för att se till att allt har gått rätt till. Varken direktörer, styrelse eller ägare har varit det minsta misstänksamma, trots att företaget expanderat i några av världens mest korrumperade stater.
Det verkar nästan obegripligt, men en del av förklaringen finns nog i en av regeringen Reinfeldts första åtgärder.
Redan 2007, samma år som affärerna i Uzbekistan inleddes, genomförde Mats Odell och Maud Olofsson tillsammans med riskkapitalisten Christer Gardell nämligen en utrensning i Telias styrelse.
Den nya styrelsen skulle förbereda Telia för försäljning. I klartext betydde det att öka värdet på företaget, och på statens aktier.
Det är precis det Telia Sonera har sysslat med i bland annat Uzbekistan. Inte ens i det ångerfulla uttalande som bolagsstyrelsen gjorde efter kritiken i fredags avstod man från att berätta vilken god affär expansionen i ”Euroasien” varit.
Finansmarknadsminister Peter Norman säger att han visst frågat om affärerna, två gånger till och med.
Det har han säkert. Men uppenbarligen har han inte varit så noga med svaren, och varför skulle han ha varit det?
Bolaget gjorde ju precis det regeringen har gett det i uppdrag att göra.
Frågan är vilket uppdrag Ehrling nu får av Peter Norman.