Avgifter ökar klassklyftorna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

25 juni 2008. Principen att student-erna inte ska behöva betala avgifter för att läsa på universitet och hög-skolor är grundmurad i Sverige.

Avgifter cementerar klassamhället, hotar den radikala tanken att använda utbildningen som ett instrument för att öka den sociala rörligheten. Som ett sätt att öka människors valmöjligheter.

Hela studiemedelssystemet är uppbyggt kring den tanken. Det ska vara möjligt att läsa vidare.

En öppen högre utbildning är dock ingen garanti för att den sociala rörligheten fungerar. Allt oftare ser vi hur juristernas barn läser juridik. Hur journalistutbildningarna fylls av journalistbarn och hur den nya generationens ekonomer bär samma efternamn som sina föregångare på Handels och andra tunga utbildningsinstitutioner.

Överdriven oro

Kanske är det förklaringen till att debatten om avgifter fått nytt syre. Eller så är det den marknadsliberala tidsandan.

”Möjligheten att avgiftsbelägga en del utbildningar skulle kunna avhjälpa en del av dessa problem”, skrev i går DN:s ledarsida. Avgifter skulle vara ett svar på bristande kvalité och utarbetade lärare.

Oron för avgifternas negativa effekter ”kan vara överdriven”, noterade i samma anda Dagens Industris ledare. Man hänvisade till en studie publicerad av högerförlaget Ratio, som visat att studiemedlen och grundskolans kvalité är viktigare än eventuella avgifter för att motverka social snedrekrytering.

Märkligt resonemang

Det är ett märkligt resonemang. Självklart är studiemedlen viktiga, liksom den tidigare utbildningens förmåga att stimulera till fortsatta studier.

Lika självklart riskerar avgifter till universitetet att hindra många från att läsa vidare. Ungdomar som redan i dag tvekar inför den börda det innebär att dra på sig stora studieskulder skulle få ännu en ekonomisk börda på halsen. Högre studier skulle bli något för de som har råd.

Ett förslag som brukar resas i debatten är ett system med stipendier och bidrag till de som inte själva kan betala avgifterna. Det kan bara leda till en förnedrande ansökningsprocess, där själva risken för att få nej antagligen skulle få många att avstå.

Senare i år kommer Lars Lejonborg föreslå att utländska studenter ska betala en avgift när de läser på svenska universitet. Det förslaget går att begripa. Svenska studenter kan sällan läsa gratis utomlands och det är svårt att försvara att svenska skattebetalare ska stå för utbildningen av till exempel amerikanska ingenjörer.

Det bör dock inte bli ett svepskäl för att lyfta fram ett system med generella avgifter.

Svensk utbildningspolitik bygger på principen att universiteten och högskolorna är öppna och till för alla. För att uttrycka sig lite högtidligt ska de vara en möjlighet för människor att förverkliga sina bästa stämningars längtan.

Avgifter hotar den idén.

JB