Putin beter sig som en romersk kejsare
I morgon finns ingen triumf att fira
Härskare i alla tider tycks ha ett speciellt förhållande till segerparader. Tillsammans med monumenten har de utgjort krigets välputsade fasad att visa upp på hemmafronten.
I det antika Rom var ett triumftåg den finaste hyllning en fältherre kunde tilldelas. Det var dessutom det enda tillfälle han kunde föra sina legioner innanför Roms murar. Arméer är opålitliga allierade, i synnerhet när politiken mest styrs av rå styrka.
I morgon håller Ryssland segerparad för att fira att den nazistiska regimen i Tyskland kapitulerade för 77 år sedan. Så bjuder traditionen. Årets firande är dock planerat att bli något extra.
De senaste veckorna har det spekulerats i att Vladimir Putin pressat på trupperna i Ukraina. Han vill ha en seger att visa upp just den nionde maj. Utrikesminister Lavrov har förnekat det. Kriget - förlåt, de militära specialoperationerna - styrs enligt honom helt av det som händer på slagfältet.
Det har också funnits rykten om att Kreml tänker mobilisera nationen och formellt förklara krig. Det skulle ge regimen nya möjligheter att fylla på sina förband med inkallade soldater.
Vi får väl se i morgon. Klart är i alla fall att de ryska trupperna de senaste dagarna använt precis allt i sin sataniska arsenal för att till sist kunna hävda att man besegrat hamnstaden Mariupol. Det sker till priset av oräkneliga civila liv, ett ofattbart lidande och av att hela halvmiljonsstaden förvandlats till ruiner.
Innan kriget beskrev Mariupol sig själv som Ukrainas kulturhuvudstad. I dag förknippar människor världen över ortens namn med de ryska truppernas barbari.
Innan kriget beskrev Mariupol sig själv som Ukrainas kulturhuvudstad
Till de romerska triumftågen hörde också att visa upp krigsbytet för allmänheten på Roms gator. Rikedomar i form av guld och silver naturligtvis, men också konst som man hade lyckats stjäla.
Höjdpunkten för en triumfator var dock att låta krigsfångar, gärna slagna i järn, paradera till hans ära. Bäst blev det om fiendens kung eller befälhavare kunde visas upp och förnedras.
Så mycket till krigsbyte har nog inte Vladimir Putin att presentera för den ryska befolkningen. Stulna tvättmaskiner och plundrade hem skulle knappast imponera om de släpades över Röda Torget.
Däremot har den ryska armén förstås tagit fångar. Ukrainska myndigheter hävdade i veckan att de i just Mariupol kommer att tvingas visa upp sin glädje över att vara "befriade". Kanske ska de ryska paradarrangörerna till och med klä upp civila fångar i ukrainska uniformer. De riktiga soldaterna bland de tillfångatagna räcker tydligen inte till.
Uppenbarligen fungerade triumftågen i det antika Rom. Seden fortsatte åtminstone i drygt 600 år. Befälhavarna kände sig uppskattade och avhöll sig i alla fall ibland från att gripa makten. Befolkningen uppfattade imperiets segrar som sina egna.
Jag vet inte om resultatet av morgondagens uppvisning blir det samma. Det är möjligt att Putin med bilder av besegrade motståndare, väldrillade soldater och en allt hårdare censur kan hålla den ryska opinionen i schack ännu en tid. Till sist lär lidandet och insikten om ett obefogat, omänskligt och absolut olagligt krig tränga igenom.
Vi lever trots allt inte på antiken.