Socialdemokraterna måste inte krypa för Annie Lööf
Urholkad arbetsrätt är receptet för haveri
Redan när Stefan Löfven satte sig för att förhandla med Annie Lööf insåg de flesta att anställningstryggheten höll på att utvecklas till politisk dynamit. Formuleringarna i Januariavtalet bekräftade alla farhågorna.
I uppgörelsen lovar regeringen att det redan den här månaden ska tillsättas en utredning med uppdraget att bland annat föreslå "tydligt utökade undantag från turordningsreglerna". Dessutom ska det bli billigare för små företag att sparka folk.
Ärligt talat tror ingen att motivet är att lösa några verkliga problem. Till och med Svenskt Näringsliv har påpekat att det inte är turordningsreglerna som irriterar företagarna. Annie Lööf och Jan Björklund behövde en symbolseger, och att tvinga arbetarrörelsen att backa om arbetsrätten stod överst på önskelistan.
Utredningen tillsätts
I dag tillsatte regeringen utredningen. Justitierådet Gudmund Toijer får uppdraget att lägga förslag på fyra områden; undantag från turordningsreglerna, lägre kostnader för att ge människor sparken, kompetensutveckling och ett rättvisare anställningsskydd.
Den sista maj nästa år ska allt vara färdigt och om inte fack och arbetsgivare lyckas enas innan dess är det meningen att regeringen ska lägga ett lagförslag på riksdagens bord.
Att en socialdemokratiskt ledd regering utreder att rycka undan grunden för anställningsskyddet känns som en politisk kollaps. Att det sker på det sista regeringssammanträdet innan arbetarrörelsens gemensamma dag första maj kan upplevas som en provokation. Fackliga ledare, som Kommunals Tobias Baudin, är rasande.
Ett recept för haveri
Det skulle kunna vara receptet på ett haveri, men det formulerades som sagt redan de där förhandlingsnätterna i januari.
Vid sidan av protester finns det två försvarslinjer den fackliga och politiska arbetarrörelsen nu måste dra upp.
Den första är fackföreningsrörelsen måste driva på förhandlingarna med arbetsgivarna. Att inleda ett sådant arbete med ryggen mot väggen är inte det lättaste, men det finns trots allt en del som talar för en uppgörelse.
Kravet på undantag från turordningsreglerna är som sagt mer av en politisk prestigefråga än ett krav från arbetsgivarna. Dessutom är fack och arbetsgivare i flera branscher eniga om att problemet snarare är kompetensförsörjningen än anställningsskyddet.
Skydd mot godtycke
Den andra handlar om politik, och de formuleringar om balans på arbetsmarknaden och skydd mot godtycke som faktiskt också finns i Januariavtalet.
På Dagens Arena påpekade Mats Wingborg nyligen att de till exempel skulle kunna vara argument för att aktualisera de förslag en utredning nyligen lämnade om att förbättra villkoren för tillfälligt anställda och begränsa "hyvling" av arbetstiden. Det kan vara en del av lösningen. En annan är att läsa utredningsförslagen kritiskt när de dyker upp om ett drygt år.
Lyckas inte Toijer hitta lösningar som både bevarar balansen på arbetsmarknaden och skyddar anställda mot godtycke - inte mycket pekar på att det är möjlig - uppfylls inte Januariavtalets villkor. Då måste Socialdemokraterna sätta stopp för Annie Lööfs planer på att göra det enklare att ge människor sparken.