Saab ett steg närmare slutet
Det går nästan att ta på den olust som strömmar från fackförbundet Unionens hemsida. Under rubriken ”Frågor och svar - ansökan om konkurs för Saab” vill förbundet förklara varför det, tillsammans med fackförbundet Ledarna, i går begärde Saab i konkurs.
Det handlar inte om några hemligheter. Lönerna till de anställda har varit sena tre månader i rad. Augustilönen är fortfarande inte utbetald, och tingsrätten har avslagit företagets ansökan om rekonstruktion.
Så långt handlar de båda fackförbundens helt i enlighet med protokollet. Konkursansökan är fackets sätt att trygga medlemmarnas löner när arbetsgivaren inte kan betala. Och det kan inte Saab. Men ingenting i affären Saab tycks riktigt följa normala protokoll. De anställdas lojalitet har burit företaget, och det går att ana bakom formuleringarna på Unionens hemsida.
Vi får veta att konkursansökan absolut inte står i vägen för en rekonstruktion, om nu hovrätten skulle finna företagets argument mer övertygande än tingsrätten gjorde.
Vi får också veta att konkursansökan kommer att dras tillbaka i samma stund som lönerna faktiskt betalas ut, och att det är tingsrätten – inte Unionen – som fattar beslutet. Försöken att rädda Saab kommer att fortsätta. Plötsligt verkar nu inte affären med kinesiska Pang Da och Youngman längre så avlägsen.
Och om det vi ser ändå visar sig vara slutet för Saab så är det inte facken eller gårdagens konkursansökan som knäcker företaget. I det har Unionen rätt.
Ansvaret för dagens situation måste andra – som ledningen för GM, den svenska regeringen och Victor Muller – ta.