Klassamhället börjar i skolan
Skolan ska ge barnen en bra utbildning. Alla barn, oavsett förutsättningar. Bara på det sättet kan skolan bidra till både rättvisa och utveckling.
Därför har skolan också uppdraget att jämna ut skillnader som beror på föräldrarnas utbildning, kunskaper
i svenska eller ställning på arbetsmarknaden.
Det är bara det att det inte fungerar.
Lärarnas riksförbund har i en undersökning låtit Statistiska centralbyrån, SCB, granska avgångsbetygen från fyra årskullar niondeklassare mellan 1999 och 2011. Resultatet borde stämma till eftertanke för alla som haft ett ansvar – från enskilda lärare, över kommunalpolitiker till skolministrar.
Undersökningen visar nämligen att klyftorna har ökat, dramatiskt. På modern skolprosa var skillnaden mellan den duktigaste tiondelen av eleverna och den tiondel som klarar sig sämst 160 ”meritvärdespoäng” 1999.
År 2011 hade skillnaden ökat till 210 poäng, och det utan att någon grupp egentligen lyckats bättre.
Barn till föräldrar med kort utbildning och elever som är födda utanför Sverige är de som drabbats hårdast.
Skolverket har tidigare pekat på skolvalet och friskolornas betydelse för att öka segregationen, liksom kommunernas olika prioritering av skolan.
Lärarnas riksförbunds undersökning bekräftar att skolresultaten delvis beror på i vilken kommun du råkar vara född.
De växande klyftorna är kanske den svenska skolans största problem. Det är dags att ta det på allvar, även om det skulle hota heliga kor som kommunernas självbestämmande eller friheten att starta skolor.