Ödmjukheten når inte fram

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Det har gått en månad sedan den nyvalda riksdagen samlades. Då fick kammarkansliets personal inleda arbetet med att plocka ner K G Nilsons hiskeliga valurna från sitt podium för att avgöra det lätt kaotiska talmansvalet.

I går var ordningen återställd och Nilsons urna stod åter på sin plats. Jan Björklund bråkade om kärnkraft, Göran Hägglund om vårdnadsbidrag och Maud Olofsson om städavdrag. Partiledardebatten följde kända stigar.

Reinfeldt står för förändringen

Ändå går det inte att bortse från att något har hänt i svensk politik den senaste månaden. Och det är Fredrik Reinfeldt som står i centrum för förändringen.

För en månad sedan var regeringspartierna redo att ta strid för Per Westerbergs plats i talmansstolen.

En ren formfråga. Det såg ut som att regeringens nästan demonstrativa arrogans mot oppositionen skulle fortsätta.

I gårdagens riksdagsdebatt var tonen delvis en annan, i alla fall mellan de tunga företrädarna. Mona Sahlin gratulerade Moderaterna till valframgången. Fredrik Reinfeldt förklarade att uppgörelsen om Afghanistan hedrade riksdagen. Han kostade till och med på sig att tacka Sahlin, Eriksson och Wetterstrand.

Vi får vänja oss vid att den offentliga politiska debatten blir en kamp om vem som bäst bär upp statsmannakostymen, och i den rollen gäller det att demonstrera ödmjukhet och samarbetsvilja.

Det är bara genom att vinna den kampen som Reinfeldt kan göra anspråk på att vara en statsminister för hela landet. Och samma sak gäller förstås oppositionen och Mona Sahlin.

Där av den artiga tonen.

Det hindrar inte att de grundläggande frågorna från valrörelsen finns kvar. Det handlar framför allt om jobben och tryggheten. Regeringens grundidé, att sjukdom och arbetslöshet ska bekämpas med lägre ersättning och tuffare krav, ligger fast.

Oppositionen – ett alternativ

Till de frågorna har ödmjukheten inte nått. Här är blockpolitiken stabil, trots minoritetsregeringens utsatta läge.

– Jag är beredd att ta ansvar för Sverige, men du är inte Sverige, sa Mona Sahlin i går i ett replikskifte med statsministern.

Oppositionen måste söka riktiga lösningar på riktiga problem. Att bara använda samhällsproblem för att angripa regeringen duger inte.

Men det finns ingen anledning att vika sig för regeringen eller att ta ansvar för en politik som betyder ökade klyftor och större otrygghet. Att erbjuda ett realistiskt alternativ till regeringspolitiken – sakligt och parlamentariskt – är oppositionens viktigaste uppdrag.

IP