Klarnas rovdrift sätter unga kvinnor i skuld
Kronofogden varnar för ny folksjukdom
I somras larmade Kronofogden om att skulderna för kvinnor mellan 18–25 år har fördubblats på bara tio år. Nätshopping på kredit pekas ut som en bidragande orsak.
– Vi har gått från normen spara nu och köp sedan, till köp nu betala sedan. Det är väldigt lätt att handla för pengar man inte har i dag, säger Davor Vuleta, privatekonomisk talesperson hos Kronofogden.
Den svenska banken och fintechjätten Klarna är pionjär för metoden ”Köp nu, betala sen”. Bolaget är mer eller mindre synonymt med begreppet.
Klarna har särskilt ansvar
– Den bästa kunden är den som inte betalar direkt men som får en påminnelse och sedan ett inkassobrev. Då kan vi lägga på avgifter.
Det ökända uttalandet gjordes 2012 av Niklas Adalberth, en av Klarnas medgrundare. Det ringar tydligt in den rovdrift på utsatta individer som bidragit till bolagets framgångsresa.
Det finns aktörer som beter sig värre än Klarna, men med bankens dominanta ställning kommer också ett särskilt ansvar som inte axlas.
Släpphänt kreditgivning ihop med konsumtionshets i sociala medier är en skadlig kombination. Influencers använder sin popularitet för att sälja kläder, smink och hårprodukter. Ofta är unga målgruppen. Köpbeteendena sätts tidigt.
Finansinspektionen har börjat tala om överskuldsättning som en folksjukdom. Den finns såklart i alla åldrar. Aftonbladet har i flera artiklar uppmärksammat vilka förödande konsekvenser lånen kan få för individer.
Nationellt skuldregister behövs
Om inte kreditgivarna tänker ta svenskarnas skulder på större allvar måste regeringen tvinga dem med lagstiftning. Finansmarknadsminister Niklas Wykman har nyligen aviserat åtgärder för att försöka minska överskuldsättningen. Vissa delar är bra, men mer behöver göras.
Ett förslag som regeringen avvisat är ett nationellt skuldregister. Det skulle innehålla information om alla svenskars samtliga skulder.
Införs ett sådant kan kreditgivarna aldrig säga att de inte visste om vilken situation en viss kund befinner sig i. Bevisbördan hamnar då istället på den som lockar till lånekonsumtion. Sedan kan reglerna skärpas rejält.
Bör en kreditgivare som ger ut lån som kunden inte kan betala tillbaka ens kunna räkna med statens hjälp att driva in skulden? Svaret borde vara nej.