Sveket mot de gamla

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

29 november 2008. Vem vill bli gammal? Nersövd, fastbunden eller bortglömd på vårdhemmets toalett.

Just nu publicerar Aftonbladet en serie reportage och artiklar om den svenska äldrevården. Vi får läsa om de riktigt gamla och sjuka. De som hela samhället övergivit.

Ett svek i alla led.

Tanken är att de gamla ska bo kvar hemma även när de blir sämre. Det låter alltid lika trevligt. Att de anhöriga ska hjälpa till, det finns inte ett politiskt parti som inte pratar om anhörigvård. Det innebär att så länge maken orkar får hon eller han göra jobbet. Duscha, klä på, mata, lyfta, medicinera och vakta. När maken inte mäktar mer får barnen gripa in.

Mycket vård sköts av barnen

Två tredjedelar av vården av de äldre sköts av deras barn. Ofta blir det döttrarna som får vårda, städa och hålla i myndighetskontakterna. Om barnen inte bor på orten? Ja då får det väl bli lite skitigt i hörnen. Det finns ju telefon. Många medelålders svenskar kan vittna om ångesten när en förvirrad förälder ringer.

Vad gör man då, när man finns 60 mil bort?

Är spisen avstängd? Ska jag ringa doktorn? Det spelar ingen roll om barnen fyllt 50 år, har egen familj och jobb på annat håll. Sveket mot gamla föräldrar är en känsla den svenska medelåldern delar.

Vad händer om barnen flyttar

I dag måste alla arbetssökande vara beredda på att flytta. Frågan är vem som då ska ta hand om föräldrarna som blir kvar hemmavid?

Det blir kommunen och hemtjänsten som får ta över. Det spelar ingen roll hur trevlig personalen är när deras besök räknas i minuter. De får inte städa alla rummen. Inte sitta ner och prata. Allting går på tid, det går fortare att steka ett ägg än att koka det. Många gamla får nöja sig med en matlåda att värma.

Om den gamla blir sämre får sjukvården ta över. Så fort de gamla är medicinskt färdigbehandlade åker de ut igen. Antingen hem till hemtjänsten eller till något korttidsboende. Många gamla åker fram och tillbaka mellan sjuhuset och andra boendeformer. Det är en sådan trafik med gamla att de behöver särskilda vårdplanerare som samordnar alltihopa.

Vill inte ha kostnaderna

Det uppstår lätt en strid mellan landstinget (sjukvården) och kommunen (äldrevården). Sjukvården tycker att den gamla inte går att behandla och kommunen tycker att hon är för sjuk för hemtjänsten.

Ytterst handlar striden om vem som ska betala.

Någonstans i stressen mellan de olika instanserna brukar patienten slutligen dö.

Respekten för de äldre kräver en fullständig samordning mellan landsting och kommuner. Den kräver pengar, personal och politisk samordning.

EF