5:2-dieten lär oss att svälta

Uppdaterad 2013-08-22 | Publicerad 2013-08-21

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Bantningen kan få oerhörda konsekvenser. Här den brasilianska fotomodellen Carolina Reston som avled i anorexia.

Det är alltså 5:2-dieten som trendar.

Det kommer en ny bantningsmetod ungefär vart tredje år och efter GI och LCHF rekommenderas vi nu att äta fem dagar i veckan och svälta i två.

Tricket är att stå ut med svältdagarna. Tidningar som denna svämmar över av recept på tomatsoppa och citronvatten. Under svälten är det 500 kalorier om dagen som gäller för kvinnor och 600 för män.

På tredje dagen är det fritt fram igen. Då får man stoppa i sig vad som helst.

Som någon slags konstgjord bulimi.

Vuxna människor kliver fram och vittnar om att de aldrig mått så bra som när de började halvsvälta. Det är billigt, miljövänligt och fullständigt omänskligt.

Unga människor blir anorektiker för att de bantar. Det är framför allt flickor som lärt sig att deras kroppar inte duger, att de ska vara size zero och nu får de understöd i sin inte-äta-kamp.

De får till och med recepten på nästan kalorifri soppa.

Läkemedelsindustrin, modeindustrin, träningskapitalet och medierna. Vi är många som tjänar pengar på att lära kvinnor att inte äta. Som fortsätter att tjäna pengar på varje ny bantningsmetod.

Det behövs ju ständigt nya metoder eftersom de flesta går upp i vikt igen. Forskningen visar att ångesten ökar med kilona och att det snart är dags för nästa metod. Det kallas jojo-bantning men kunde kanske lika gärna heta 5:2. Om du äter måste du svälta.

Smalt är i vilket fall normen och därför bantar kvinnor hela livet. De överför ångesten till sina barn och små flickor räknar numera kalorier innan de lärt sig multiplikationstabellen.

5:2 är dieten som tar den här eviga bantningen ett steg längre. Den lär ut ren svält.

Visst har vi problem med övervikt, hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Fetman är den andra sidan av viktproblematiken. Men inte heller den försvinner med svält, utan med hjälp av lagom mycket mat och motion. Inga quick-fixies precis och inga lösnummersäljare.

Men så är verkligheten sällan så enkel som i bantningsbilagorna.