När extremismen blir en varm famn
SVT:s serie ”Kalifat” handlar inte bara om IS
"Hundar", "Må ni brinna i helvetet", uttalanden om att muslimer inte fullt ut är människor. Det är några exempel på formuleringar från lokala SD-politiker om de som kommit till Sverige. SD-politiker som senare uteslutits men som är del av berättelsen om partiet; Sverigedemokraterna har varit och är ett parti med röster som bygger utanförskap för människor.
Skildrar rekryteringen
På Svt går just nu serien ”Kalifat” och på söndag släpps det sista avsnittet av säsong ett. Har du inte ännu sett serien borde du göra det. Vad Svt levererar är fruktansvärt välsnickrad underhållning, men också en kurs i hur rekryteringen till terrororganisationer går till. För metoderna som skildras i Kalifat är inte påhittade, de finns utförligt beskrivna i både vittnesmål och forskning på området.
I "Kalifat", precis som i verkligheten, rekryterar IS på nätet men rör sig i likhet med elevassistenten Ibbe i serien också ute bland unga människor och siktar in sig på de som är lätta att påverka. Sökande, arga tonåringar, utsatta unga, för dem blir IS löftet om gemenskapen som saknas. Ett löfte som senare, när det är för sent att backa, ersätts av brutal och skitig verklighet.
Men i "Kalifat" finns också rum för den genuina övertygelsen, den som krävs för att det över huvud taget ska finnas en organisation att rekrytera till.
Sökande efter tillhörighet
Vi letar alla efter tillhörighet. För somliga blir tillhörigheten mordiska terrororganisationer som IS eller Nordiska motståndsrörelsen därför att det är den enda utsträckta handen som erbjuds.
"Kalifat" beskriver väl vilka känslor utanförskap bygger i en människa och hur det blir ett redskap i rekryteringen.
Och det är det här som är vår verklighet. Den är del av den politiska makten genom Sverigedemokraterna och del av vardagen på nätet.
Ord för ord skapas ett samhälle där alla inte är lika välkomna. Samtidigt byggs effektivt en gemenskap för de som inte känner igen sig i ett Sverige där det finns fler alternativ än köttbullar i frysdisken. Muslimer och andra som kommer till Sverige pekas ut som de som förstör den varma, svenska gemenskapen. Kollektivet beskylls för den enskilda individens handlingar, oavsett om det handlar om skjutningar eller bilbränder.
Det gör oss rädda för varandra och den rädslan är i kombination med ett samhälle i renoveringsbehov ett effektivt politiskt verktyg.
I ”Kalifat” spelar därför också de slitna husfasaderna på bruksorten och de enorma huskroppar i Stockholmsförorten nästan lika viktiga roller som de enormt skickliga skådespelarna som gör terrorismen till människor istället för rubriker.
Och precis som IS skapar Sverigedemokraterna ett tydligt ”dom” och ett tydligt ”vi”, motståndarna och gemenskapen.
Likheterna i mekanismerna är större än vi brukar vara villiga att acceptera.
Det är tanken som blir kvar av SVT:s "Kalifat".