Jag tycker så synd om överklassen...
Här är vi då i årets fattigaste månad, de sista slantarna försvann i julhandeln, och iskylan över landet gör klassamhället obehagligt tydligt.
Vissa fryser. Andra fryser inte.
På varenda förskola och skola ser personalen vilka föräldrar som har råd att köpa en vadderad vinteroverall till ungarna. Och vilka som inte har råd.
I Sverige finns cirka 240 000 barn som lever i fattigdom men januari är knaper för många.
Även för överklassen, hittills. Jag läser högt ur Svenska Dagbladet och sveper in mig i en filt av ångest:
Familjen Lundberg har förlorat 850 miljoner kronor i värde på veckans börsfall orsakat av Kinas problem. Familjen Douglas har förlorat 1,1 miljarder på en treprocentig nedgång för investmentbolaget Latour. Carl Bennet minus 1,5 miljarder. Melker Schörling, som äger Securitas och Hexagon, minus 2,4 miljarder. Familjen Wallenberg har sett 3,7 miljarder frysa.
Det här är inte roligt. Buhuu. Jag tycker så synd om överklassen, som Cornelis Vreeswijk sjöng, förstår ni medborgare? Det blir kanske ingen ny yacht
i vår. Kanske måste man sälja privatplanen och nöja sig med förstaklassbiljetter.
Värst är det för familjen Persson. Under veckan har H&M-familjen tappat sju procent, 13 miljarder kronor i värde. Verkligen mycket.
Faktiskt nästan exakt lika mycket som det skulle kosta att utrota all barnfattigdom i Sverige. 15 miljarder skulle krävas för att ge alla barn en anständig ekonomisk tillvaro, enligt professor Tapio Salonens forskning.
Nu är det förstås inte så enkelt, trots att orättvisorna och klassamhället syns så glasklart. Samhället kan inte bara sno H&M:s årliga vinst på knappt 20 miljarder kronor, eller de svenska bankernas vinster på 80-90 miljarder, och ge dem till Sveriges fattiga barn utan vinteroveraller.
Vinsten måste delas ut till ägarna. De bygger ju högar av sina pengar och högar måste alltid växa. Och med tanke på att de sex stora finansfamiljerna blivit 20 miljarder kronor fattigare på bara en vecka är det klart att vi blir oroliga för hur de ska klara julens sms-lån, overallinköp och oron över skolans utflykter som kräver extrapengar till bussresor och matsäck.
Förlåt det var inte meningen att bli alltför ironisk. Det är viktigt att ekonomin fortsätter att vara stark. En ny ekonomisk kris med massarbetslöshet skulle få de rasistiska, auktoritära och populistiska underströmmar som redan nått ytan att som bruna laxar hoppa upp ur vattnet och all-deles utan skam föreslå modifierade varianter av tyska 1930-talsuniformer.
Men enorma inkomstskillnader och förmögenheter har inte bara blivit ett permanent tillstånd, klyftorna växer vidare. De som har och de som inte har. Vissa fryser, andra fryser inte.
Trots den tuffa veckan har Sveriges absoluta överklass, våra 147 miljardärer, en samlad förmögenhet på över 1 000 miljarder kronor. Stjärnstopp. Det motsvarar för övrigt 1140 miljoner vadderade vinteroveraller på H&M.
Medan somliga går utan.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.