Ge Sahlin chansen – ställ era platser till förfogande
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om några veckor väljs Mona Sahlin till ny partiordförande för socialdemokraterna. Det är historiskt – första kvinnan på partiledarposten. Valet av partiledare är denna gång inte heller automatiskt ett val av statsminister. Socialdemokratin befinner sig som bekant i opposition efter ett av sina sämsta val någonsin.
Extrakongressen bör bli det nödvändiga avstamp för förnyelse och återupprättande av den socialdemokratiska politiken som så väl behövs. En utgångspunkt kunde ha varit en frisk och frejdig eftervalsanalys.
Nu verkar det inte bli så. Av hänsyn mot avgående partiordförande, Göran Persson, sägs det. Märkligt.
För det första kan inte en kritisk analys av vad som gick fel bara handla om tröttheten på Persson och hans ledarskap. Det är förvisso en stor del men socialdemokratin lurar sig själv om den tror att valförlusten bara var en personfråga.
För det andra blir det svårt att samla ihop och entusiasmera rörelsen om den inte först får avlägga ”syndabekännelse”. Många har skuld i valförlusten och för att kunna gå vidare måste man kunna lämna det som varit. Framförallt vara ense om vad som gick fel.
Extrakongressen är ”startpunkten för arbetet med att staka ut vägen mot 2010 års val”, skriver socialdemokraterna på sin hemsida. För att ta sikte mot framtiden borde man fundera på varför man inte lyckades få väljarnas förtroende i en av de mest strålande högkonjunkturerna på länge.
Kongressen ska få diskutera framtidsfrågor utifrån några ”inspirationspapper” i stället. I centrum står frågorna om arbete och miljö. Det är bra. Just på dessa punkter misslyckades märkligt nog den Perssonska socialdemokratin, trots att den hade sitt hjärta i båda dessa storheter.
Hur ska den Sahlinska socialdemokratin lyckas?
”Partiet ska vara en aktiv, modern folkrörelse med förankring i människors vardag”, säger stadgarna.
Är det någon som skulle kunna modernisera partiet är det Mona Sahlin med sin känsla för vår tids nya sociala rörelser och den gamla folkrörelsedemokratins värde.
Här krävs både mod och erfarenhet. Det handlar inte om en modernisering bort från folkrörelsedemokratin utan till den.
”Nu går vi från Docklands till Folkets park”, sa Göran Persson när han valdes till partiordförande.
Tyvärr fastnade han i Rosenbad. Socialdemokratin blev alltför mycket teknokrati och alltför lite folkrörelse.
Den Sahlinska socialdemokratin måste återupprätta sitt folkrörelse-ethos. Den nya partiordförande borde ägna sig minst lika mycket åt det organisatoriska som det politiska framöver. Varför inte tillsätta ett folkrörelseråd med bred sammansättning ur det nya och gamla Folkrörelse-Sverige, forskare, kulturarbetare med flera som rådgivare i folkrörelsebyggande?
I samband med extrakongressen ska också ledamöter till verkställande utskottet och partistyrelsen väljas.
Rimligen borde den nya generationens socialdemokrater såsom Carin Jämtin, Ulrica Messing, Thomas Östros och Ibrahim Baylan finnas med i ordinarie VU.
Det bästa vore om alla, både ordinarie och suppleanter, nu ställer sina platser till förfogande så att valberedning och blivande partiordförande kan forma ett nytt lag. Det borde även gälla partisekreteraren.
Mona Sahlin måste ges chansen att bygga nytt.