Politisk (S)jälvmordsinstinkt
Efter skandalerna i bland annat Carema och Attendo har frågan om partibidragen blivit het. Greve Gustaf Douglas, ledande i Moderaternas insamlingsverksamhet ägde tidigare Attendo. Personkopplingarna mellan höga Moderater och riskkapitalisterna inom äldreomsorgen är många.
Samtidigt som vinsterna i den privata äldreomsorgen skjutit upp i himlen har hemliga, men generösa, personer givit närmare 90 miljoner kronor till Moderaterna. Det stinker.
”Följ pengarna” brukar man ibland säga när man vill veta vilka intressen som döljs bakom något. Därför att människor brukar vara lojala mot dem som betalar deras lön. Det gäller förmodligen partier också.
Men i Sverige är det hemligt vilka som finansierar våra politiska partier. Om de inte själva vill berätta.
Vi får inte veta vem som exempelvis betalade för den politik som släppt Carema och Attendo lösa i svensk äldreomsorg.
I våra grannländer är läget annorlunda.
På hemsidan www.partifinansiering.no kan den som vill ta del av hur de norska partierna är finansierade. Öppet på nätet.
Där kan man läsa att Fremstrittspartiet fått närmare en halv miljon av kommersiella företag och drygt 100 000 norska kronor från privatpersoner. Ger du över 20 000 till ett politiskt parti redovisas ditt namn. Samma regler gäller i Danmark.
Inför valet drev de rödgröna partierna att i princip samma lagstiftning ska gälla i Sverige. Det skulle tvinga Moderaterna att redovisa sina bidragsgivare. Man stödde sig på ett utredningsförslag från 2004 och att Europarådet kritiserat Sverige hårt för bristande öppenhet.
Mitt i Carema-skandalen backar nu Socialdemokraterna från kravet på lagstiftning. Det är fel i sak men tajmingen är dessutom så otroligt dum att man häpnar.
Vad är det för politisk självmordsinstinkt som letat sig in i Socialdemokraternas högsta ledning?