Obamas största framgång i fara

Katrine Kielos.

Svenska medier verkar mest besatt av att i närbild skildra det republikanska primärvalet i USA som en vild fribrottningsmatch ­mellan allt knäppare religiösa fanatiker – trots att de egentligen inte har någon större chans att plocka nomineringen från favoriten Mitt Romney.

Men vem stoppar en bra freakshow?

Samtidigt håller kanske Obamas historiska sjukvårdsreform på att gå om intet.

Ungefär en femtedel av USA:s BNP utgörs av sjukvårdskostnader. Trots detta är den amerikanska befolkningen inte friskare och så många som 47 miljoner saknade försäkring när Obama tillträdde. Behovet att reformera sjukvården har debatterats i hundra år. ­Obama såg ut att ha lyckats om än med en urvattnad nyordning.

Men motståndet har varit kompakt. För oss är det svårt att förstå. Hur kan man vara emot statliga ingripanden av princip, även när det skulle leda till att fler fick vård, samtidigt som det blev billigare för samhället? Men USA är ­annorlunda. Och nu har Obamas sjukförsäkringsreform klättrat hela vägen upp i högsta domstolen.

Om staten kan tvinga människor att

köpa sjukförsäkring, var ska det sluta? argumenterar motståndarna. Kan den då också tvinga människor att köpa ­mobiltelefoner? Är det här överhuvud­taget förenligt med den amerikanska konstitutionen?

Stödet för reformen tycks mindre bland de nio domarna än vad man ­tidigare har trott. Och det är de som ­bestämmer.

Det finns rent av konspirationsteorier om att Obama i hemlighet vill att domstolen ska riva upp reformen – då skulle han slippa försvara den i valrörelsen. Frågan är bara vad man då ska säga till de människor som förlorat jobbet när de blivit sjuka, trillat mellan stolarna och stått där utan möjlighet att gå till doktorn. Om en lösning på deras problem visar sig vara mot den amerikanska konstitutionen: vad är då Amerika?

Ett lands konstitution kan aldrig vara neutral – men den kan och bör stå på de svagas sida.

Annars har något gått väldigt fel.

Följ ämnen i artikeln