Hennes arv - partiet som ingen behöver
Det senaste året har Maud Olofsson allt oftare fått svara på frågan om när hon tänker lämna posten som centerledare. Svaret har alltid varit detsamma.
”Jag stannar så länge jag tycker det är roligt, och så länge jag har medlemmarnas förtroende.”
I går tog uppenbarligen glädjen, eller förtroendet, slut. En av veteranerna i svensk politik kommer efter drygt tio år att lämna sitt uppdrag vid höstens centerstämma.
Olofsson tog över ett parti i kris. Valet 1998 hade inneburit en katastrof. Men hon tog också över ett parti med en tydlig profil.
Förändrat i grunden
Framför allt framstod partiet som landsbygdens företrädare i ett Sverige som allt mer domineras av storstädernas mondäna kärnor. Men centerns profil stod också som ett grönt alternativ strax höger om politikens mitt. Ett på en gång realpolitiskt och principfast parti.
Av allt detta finns i dag inte mycket kvar.
Rollen som företrädare för landsbygden har övergivits i försöken att skapa ett nytt, mer urbant, centerparti. Olofsson omfamnade begreppet Stureplanscentern. Många av hennes medlemmar skakade i stället på huvudet.
Viljan att vara borgerlighetens gröna alternativ har långsamt nötts ner av kompromisser. Om klimatfrågan och gifter, om naturvård och fiske. Men den avgörande symbolen för Maud Olofssons misslyckande som miljöpolitiker kommer ändå att bli partiets stora symbolfråga.
Kärnkraftsuppgörelsen
Centerpartiet har utgjort en del av den blocköverskridande majoritet som garanterat att den svenska kärnkraften skulle fasas ut. Regeringens uppgörelse för drygt två år sedan bröt den traditionen. Enighet i den borgerliga alliansen har fått företräde framför riskerna med kärnkraft och behovet av en långsiktighet i energipolitiken.
Samtidigt markerar uppgörelsen hur Centerpartiet under Olofsson gått från att vara ett resultatinriktat parti nära politikens mitt, till att bli ett högerparti, fast förankrat i borgerligheten.
”Magisk dagar”, sa Olofsson i går om alliansmötet i Högfors. Kanske hennes största stund.
Några uppgörelser med Socialdemokraterna, som under 1990-talet, har inte varit aktuella under Olofsson. Det beklagas, också av många centerpartister.
Maud Olofsson har förändrat sitt parti.
Sviktande förtroende
Vad hon däremot inte har lyckats förändra är väljarnas sviktande förtroende. Med undantag för valet 2006 har valresultaten, trots borgerliga stödröster legat kvar på i stort sett samma låga nivå som tidigare. I dag pekar opinionsundersökningarna rakt ner mot fyraprocentsnivån.
Olofsson avgår, det arv hon lämnar blir ett parti som allt färre ser något behov av.